Jag har en väninna som helt struntar i sina barn. jag har växt upp med psykiskt sjuk förälder och har på nåt sätt tagit på mig rollen som helare av liknande människor. Min väninna är manipulativ, elak och pratar skit om alla. Även om mig naturligtvis. Samtidigt kan hon bland folk vara in till döden charmerande och rolig. Träffar man henne rent ytligt så tycker man helt enkelt att hon är en rolig och lite vimsig människa som skrattar ofta. Ungefär så. Detta med att hon är dum framhäver hon ofta. Det är absolut inte sant. Inte när det gäller att manipulera. Därför har hon skaffat sig hjälpare på löpande band. En efter en trappar dom av...och hon har inte ett vänligt ord till övers när dom lämnar henne. Men h on är alltid garderad med någon ny stjärna... Hon har tre barn och alla har mått eller mår, dåligt. Nu har jag kommit till en brytpunkt. Jag låter vår relation sakta ebba ut för det är ingen idé att ställa en sån person mot väggen eller ge goda råd. Hon tar inte in dom ändå. Däremot så låtsas hon göra det. För under just den stunden man gör sitt bästa att råda eller vägleda (kan vara att man anser att hon kanske inte ska kalla dottern för bitch osv) desto bättre mår hon. För att hon själv får uppmärksamhet just för tillfället.
Efter att ha hört på alla hennes lögner ..det har gått så långt att hon skryter med att hon kan ljuga utan vidare utan samvetskval...och lyssnat på all hennes avundsjuka genom alla år så har jag kommit till en punkt där jag fått nog. Jag kan inget göra. Barnen är snart stora. Men hon är likadan. Det som intresserar henne är att hon kan köpa nya kläder, bli beundrad av män, och manipulera sin omgivning. Jag har beskådat hur hon manipulerat bort minst fyra personer från sin arbetsplats och hela tiden så skaffar hon nya bundsförvanter, gärna yngre, vikarier osv. Chefen har hon också i sitt grepp. Hon är helt enkelt en väldigt otäck människa. Hon förekommer gärna andra genom att tala om "nä fy nu var jag elak" varpå den spontana reaktionen från vanligt folk blir "nämen det var väl inte så farligt?". Sen är hon nöjd och skördar något offer till på vägen. Två män och tre barn är hennes offer. Nu har hon roat sig med tre män ett tag, ibland inom samma dygn.

Dra dig ur. Lyssna inte på hennes skitsnack. Bry dig inte om vad hon eventuellt kan gräva fram om dig. För det är inte alltid så bra att ha fienden nära sig. Du kan utan vidare bli hennes nästa offer om det passar hennes syften. Hon är sjuk.

"Ibland har det känt som att hon bvara velat jävlats med mig och medvetet varit elak för att se hur jag skulle ta det? Kan det varit så och isf varit..? "

Ja så kan det vara. Hon drivs av kickar och reaktioner. Inte av kärlek till sitt barn eller omtänksamhet.

Dra dig ur den relationen. Kanske kan du på nåt sätt vara ett stöd för pojken på håll? Tala om för honom att han är duktig eller visa glädje när du träffar honom? Jag vet inte. Det är svårt. Men jag vet att jag försökte så gott det gick och nu när hon känner på sig att jag dragit mig undan så märker jag det på hennes barn (tonåringar)som säkert fått höra lite skitsnack och är lojala mot sin mamma. Dom är mycket korta i tonen och sitt sätt. Jag förstår dom. Jag har själv varit där. Det gör det hela ännu värre. Du kan inget göra så länge pojken är under hennes tak och jag förstår att det måste vara hemskt att se på när du som säger upplevt samma sak. Jag är likadan.

Lotta

Ps: detta skriver jag även för min egen skull. Ibland är det skönt att se det i skrift.