Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

svar till dig

Hej!

Trots allvaret i det hela känns det skönt att höra att det finns andra som vet vad det handlar om. Jag vet nu att han har en mormor som inte kommer att släppa honom i första taget och som jag vet skulle rycka in om något allvarligare skulle hända. Jag vill inte konfrontera henne då jag inte vill visa hurmycket jag egentligen ogillar henne och hennes sätt att vara så jag har beslutat mig för att ligga lågt och istället undvika. att säga rakt ut vad jag tycker och tänker tror jag skulle göra mer skada eller nytta och den som kommer att ev. få lida för det är hennes son.

Det är samma med min "vän" hon spelar dummare än vad hon egentligen är och hon vet precis vad hon ska göra och inte göra för att få människor dit hon vill. Hon kan helt enkelt sin sak. Det värsta är nu att jag läst om psykopati och tyckta tt en del stämt in där på henne men nu kan inte jag ställa någon diagnos..bara inse att hon faktiskt saknar empati och jag tycker det känns så synd.

Det "senaste" hon sysslar med nu är att bråka med sin sambo men jag tror att han också förstår nu vad hon går för. Jag hoppas det inte blir någon vårdnadstvist men skulle det bli det skulle jag helt hålla på hennes ex. tyvärr. Jag känner lite skuld ibland men jag inser att jag kan inte göra något att hon är som hon är.

Det här med att din vän vill va i centrum, kanske till varje pris? det känner jag starkt igen. det känns svårt och man får ingenting tillbaka då de bara tar. en riktig vänskapsrelation(börjar jag inse nu)handlar om att ge och ta och man ska MÅ BRA efteråt inte känna panik eller ångest efter att man träffats.
Jag har försöt försvarat henne så länge men nu är det slut med det. Jag tänker inte sjunka så lågt så jag börjar snacka skit om henne men jag tänker på ett lite mildare vis göra klart för dem(som jag vet kommer att ta upp det)vart jag står i relation till henne.
Sen de som väljer att tro på hennes ev. lögner de får göra det..Jag vet tt hon saknar mig nu då vi stod varandra så nära..men jag saknar inte henne det enda jag kan känna är en oerhörd befrielse och lättnadskänsla.
/känns som jag svikit ett barn

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]