Hjälp finns...
Hej,
det låter jättesvårt det du beskriver med din mamma. Förstår att du mår jättedåligt av det. Som barn/ungdom o påväg in i det vuxna livet är man ju beroende av sina föräldrar o beter de sig konstigt eller illa så tvingas man förhålla sig till det som är.
Men det finns en valmöjlighet som jag tycker du ska ta. Försök få hjälp någonstans utifrån. Någon som du kan prata med om din mamma o som kan spegla dig o så
att du slipper ta hand om allt det här ensam.
Det finns skolkurator, barn o ungdomspsykiatri, ungdomsmottagning mm.
Känner igen mig i att inte bli speglad. Har själv växt upp med en mamma som har psykisk sjukdom, schizofreni.
Bästa hälsningar
Johana
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]