Jag är övertygad om att min mamma har någon sorts störning. vet ej om det är personlighetsstörning eller hjärnskada eller vad det är, men något är det i alla fall. Hon är antagligen den mest själviska person jag någonsin träffat. I hennes värld är hon centrum för jordens händelser, det är som att universum ska snurra runt henne, annars vill hon inte vara med. Hon är över huvud taget inte intresserad av mitt liv, eller vad jag har för mig, utan babblar alltid bara på om sitt eget. Jag har också slutat anförtro henne saker eftersom jag vet att hon inte kan hålla mun utan babblar om det inför alla släktingar och andra bekanta. Jag är helt övertygad om att hon inte träffar mig för att hon verkligen bryr sig, utan för att hon skulle få dåligt samvete om hon inte gjorde det. Jag försöker hålla mig borta från henne eftersom hon får mig att må dåligt med sitt självupptagna sätt, men det är svårt. Jag vet inte varför. Jag har försökt bryta kontakten med henne flera gånger, men det är som att det inte går. Jag har sagt rakt ut till henne att hon beter sig förjävligt och att jag inte vill ha med henne att göra, men hon tar inte till sig något av det. Hon kan inte ta kritik alls. kritiserar man henne och säger att hon är till exempel elak, säger hon bara "det är inte jag som är elak, det är du" och sen är det inget mer med det, enligt henne. Hon har sagt till mig och mina bröder flera gånger att hon funderar på att ta livet av sig, att ibland vill hon inte leva och så vidare. det gör mig jätteförbannad att hon går och säger sånt till oss, för att skuldbelägga oss. När hon väl bestämmer sig för något är hon helt fanatisk. bestämmer hon sig för att följa en diet, gör hon det tills hon blir så sjuk att hon får läggas in på sjukhus. Hon är också otroligt impulsiv och kan komma upp med idéer som att hon inte ska ge några julklappar till sina barn på julen utan istället skänka pengarna till de hemlösa. I min mening är hon manipulativ och använder andra för att få det hon själv vill. Hon tycker att om folk inte gör som hon vill är det något fel på dem. Hon har också rent fysiska symptom, som kraftigt försämrad syn och hörsel de senaste åren. Hon har inte jobbat på nära 5 år med ursäkten att hon är "utbränd". jag tror att hon inte har den hjärnkapacitet som krävs för att kunna koncentrera sig en längre stund (det kan hon inte med nästan någonting) och att det är därför hon inte vill jobba. Jag är rädd att detta bara kommer bli värre och värre, samtidigt som jag är livrädd att det ska vara något ärftligt. Jag har själv perfekt syn och anser inte att jag är speciellt manipulativ eller har några andra sociala störningar att tala om, men vad händer om sånt uppstår? Det är som att min mamma bara blir sjukare och sjukare. Snälla Hjälp! Jag skulle vilja komma i kontakt med någon annan som är eller varit i en liknande situation. Har du brutit kontakten med en av dina föräldrar? Hur gjorde du?