det svider o inte duga,det svider o inte vara bra.men samtidigt vf vägrar dm släppa ut mig.vf vill dm ha mig kvar? om jag ändå inte e värt nåt..
Mina föräldrar är det jag prata om. förut fick jag pengar av mamma o kände mig omtyckt. inte för hon gav mig pengar nej. men bara dn känslan att jag behöver min mamma.
Nu när jag fått jobb,hon snackar knappt med mig, känner mig mer ensam.o när jag vill ha nåt av henne, hon börja prata om pengar. men d inte pengarna jag vill ha, d e känslan att jag behöver henne.
förut kunde vi prata,planera innan vi köpte nåt. men nu ... pappa, jag älskade han, blev glad när han kom hem med en påse full av mat. kände på att d e pappas roll. dn rollen som man måste see o känna hemma.
nu när han jobbar i en annan stad ** för att kunna försörja familjen**
nu när han kommer på besök,så hittar han på. han har inga fick pengar, och köper inget till oss, kommer aldrig med presenter, eller frågar om vi behöver pengar.
o när man säger d till mamma så säger hon men han betala hyran o allt...
men vf fatta inte dm att känslan att ha en mamma o en pappa ... d e just dn känslan vi saknar...

o när jag nu känner att jag aldrig finner dm känslorna, jag vet ej va jag ska göra mer...
jag vet inte....