När jag var runt 9-10 år (är 17 idag) berättade min pappa att min mamma har en psykisk sjukdom, att hon är manodepressiv. Han sa att det var därför hon kunde vara så konstig ibland, och sen talade vi inte mer om det. Jag förde det på tal några gånger och ville veta mer än bara faktumet att hon var sjuk, men pappa svarade att det var ingenting han ville prata om. Då frågade jag mamma, och hon skrattade bara och sa att jag inte skulle bry mig om sådant jag ändå aldrig skulle förstå. Jag envisades och sa att jag verkligen ville veta mer, men då blev hon arg och sa att jag inte hade med det att göra.

Idag sköter hon sin medicinering och jag märker inte direkt av hennes sjukdom så mycket, men samtidigt finns den ändå alltid där. Hon är väldigt speciell (oftast på ett mindre bra sätt..) som människa och vi har ingen vidare kontakt, vilket har gjort att vi aldrig har pratat om att hon är sjuk. Den senaste tiden har det hänt väldigt mycket annat i mitt liv, stora händelser som har gjort att jag har börjat fundera ganska mycket på hur livet är egentligen, och jag har kommit fram till att jag är livrädd för att själv bli manodepressiv. Hur stor är egentligen risken för att bli sjuk om man har en sjuk förälder? Finns det överhuvudtaget någonting man kan göra för att förhindra att bli sjuk?