Min mamma ska va den som är sjuk. men min pappa är också sjuk på ett sätt. Han ska hela tiden prata skit om allt och alla. Ser ner på andra. Sen duger jag aldrig i hans ögon. Sånt gör ont. Men jag har insett nu..Även om jag knarkar.eller om jag skule va chef.så blir jag aldrig bra för honom.för hans problem sittr inuti honom själv..Det gör vrkligen ont att se hur "sjuk" han är nu jämfört med då för några år sedan.

Men han har också vägrat hjälp hela tiden. Istället har han bl.a fått det somatt det är fel på mig!? Jag känner tyvärr att jag tycker mer om min mamma. Då vi har så mycket bättre kontakt.Mår dåligt av min pappa då ha hela tiden ska anklaga mig för olika saker.Eller sitta o försöka förklara för mig vem jag är.

Han vet inte det, för han känner mi inte ens. Men mamma känner mig ju och hon vill mig ingte illa.Men han mår bara bra då jag mår dåligt. vet inte vad man kan göra..eller hur det blivit såhär? men jag ser allt så klart nu. har från och til hatat min mamma och mycket för att han kommit til mig med "problem" mellan dem. men jag ser nu att han är ett stort ego.