Inget kan göras ogjort, varken din pappas val att lämna livet eller ditt val att se honom i bårhuset eller något annat. Inte heller alla fina stunder kan göras ogjorda. De finns där för alltid och det är dom som skapat dig. "Vi ses" finns kvar.
Att du lyckas prata och skriva och återberätta det idag är jättestarkt. Min pappa tog också livet av sig ett halvår innan studenten och jag har nog själv inte lyckats riktigt än och det är snart nio år sedan.
Lycka till!