Hej där! Jag känner deffinitivt igen mig i det du skriver! Du undrar om det finns hjälp, ja, det finns det även om det kanske inte känns så OCH jag har vänner som frågar mig men sedan vill dom ändå inte ta till sej det jag säger, känns som om dom vill fortsätta att gnälla. Men det är jobbigt o svårt så jag förstår att om vi inte kan medvetandegöra och verkligen vara här o nu NÄRVARANDE så går det inte att säga till nån annan hur o vad den ska göra.

Mitt råd till dig är att DU SKA PASSA PÅ ATT LEVA DITT EGET LIV OCH HITTA SAKER DU TYCKER OM ATT GÖRA OCH KOMPISAR SOM ÄR BRA FÖR DIG ATT VARA MED UNDERTIDEN DIN FAR OCH ANDRA JOBBIGA VUXNA OMKRING DIG KRÅNGLAR O TRIXAR.

Det finns bra böcker att läsa också och föreningar som t ex Ala-Ateen för ungdomar 14-19 år kan prata o känna igen sig o stötta o inge hopp åt varandra.

Kram o Lycka till. Det ordnar sig bara du tänker på dig själv. Det är inte själviskt när du börjar med dig själv , kan du hjälp andra så småningom.