Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Hej!

 

Det låter nästan precis likadant som min situation. Mina föräldrar skildes när jag var fyra. Pappa flyttade till en lägenhet och mamma till en villa. Jag har en syster på 12, själv är jag 14. Min pappa hör aldrig av sig heller. Jag ringer jämt till honom. Men egentligen har jag ingen lust att ringa och trippa på tå framför honom. Han ska väl höra av sig till mig liksom, jag är ju hans dotter. Men han verkar inte riktigt tänka så. Han lovar jämt saker fast tror aldrig har har hållit något. Och han kan bli jättearg för ingenting och sen slappnar han plötsligt av och är hur go som helst.

 Det är i vissa perioder som han är "deprimerad" då svarar han inte i telefonen eller på sms. Man kan bli skitorolig, det har jag varit minst hundra ggr och är fortfarande. Vem vet? han kan ligga död på vardagsrumsgolvet ju? Man får sådana tankar fast det ordnar sig alltid. När han är sjuk ligger jag vid telefonen nästan hela tiden och tillslut så svarar han. Han ringer liksom inte till mig och säger " nu mår jag bra igen" Jag kan inte sluta tänka på det så jag går liksom runt i mina egna tankar och när jag ska sova gråter jag. Av detta har jag fått allvarliga stresssymptom och magkatarr. Det känns som jag lever i en värld utan en pappa. Han finns ju inte där jämt. Tror att jag hanterar det lite bättre nu men det efter 14 år! . Hoppas du får det bätte och det är din ensak om du vill skita i honom eller inte. Du är tonåring och du från och med 12 tror jag, så får man bestämma själv vart man ska bo. LÅt inte honom förstöra ditt liv. Jag vet att det kan vara svårt, jag håller fast i min pappa han är ju ändå min pappa.

Jojjo14

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]