Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Re: Rädd för att vara sjuk?

Jag känner igen mig i det du skriver. Själv har jag en mamma som inte mår så bra. Lång tid trodde jag att jag skulle bli som hon, höra röster och säga konstiga saker. Samtidigt mådde jag jättedåligt av att se hur hon mådde och vilken stämning det var i famlijen. Man blir ofta orolig när någon inte mår bra, och när man är orolig beter man sig ibland lite märkligt. Jag vet inte hur det är i din familj, men hemma hos mig hände det att man pratade om att vi borde akta oss för mamma, eller att vi blev jämförda med mamma när vi inte mådde så bra. Det gjorde mig mer orolig, så till slut var jag övertygad om att jag också var sjuk. Självklart blev det ju inte bättre av att jag faktiskt, med all rätt, var mycket ledsen och väldigt rädd. Det gick så långt att jag frågade de jag fick prata med om jag var sjuk, och ett tag var jag så rädd att jag fick medicin. Men jag blev aldrig sjuk som mamma. Jag var bara väldigt rädd. Idag har jag en bra utbildning, ett jobb jag gillar och mycket bra vänner - saker som jag aldrig trodde att jag skulle få, för jag var så rädd att det skulle komma fram att jag var "knäpp" på något vis. Men det krävdes att jag fick prata med någon annan som kunde visa mig att det jag var så rädd för aldrig faktiskt hade hänt - jag var inte galen. Jag behövde få prata med någon som brydde sig om mig, som hjälpte mig se vem jag själv var. För även om det är så att vi ärver en del från våra föräldrar, så blir vi aldrig kopior av dem. Vi är alla unika. Man kan aldrig jämföra våra personligheter med vår ögonfärg, som ju ärvs, för vi skapar våra personligheter själva. Men vi kan inte göra det helt själva - ibland behöver vi någon som visar oss vilka vi är, inte vilka våra föräldrar är.
P

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]