Är o precis i samma sits som dig..men har tänkt ett steg längre nu..hoppas du kan komma dit med. tänk att det är ditt liv och att du kan stötta din mamma bättre när du inte bor där längre. kämpa emot det!! tror jag är lite äldre än dig. har försökt bryta nig loss men återvänt då min mamma faktiskt började må dåligare då och min pappa la detta på mig..

men jag bor nu precis som du hemma igen. kanske vi kan stötta varann här? jag slkriver gärna av mig och har ett stort behov av det. jag har gjort då med min mamma nu att jag helt enkelt säger nej..hoppas du också kan börja göra det mer och mer coh kanske ta det den vägen.. jag känner att jag får kämpa nu har jobb och pluggar så jag ser ljus i mörkret. jag föröskr att vara hemifrån så mycket jag kan..

men det är väldigt väldigt svårt..man är väldigt orolig. tänk på att det är du som är viktigast du ska finnas för dig i första hand.. för att inte gå under så sätt dig i främsta rummet sen om du har tid över då kan du sitta och lyssna på din mamma. men annars är ansvaret din pappas tänk på att de är de som valt att leva ihop.

och det är inte ditt fel att din mamma mår dåligt, hat självmordstankar..så istället kan du stötta henne i att göra mer saker på egen hand ´bli starkare i sig själv..sj väger jag nu fram och tillbaka att ta hjälp utifrån men jag vet ju att så länge jag lever kvar i detta så ja..ta hjälp av dina vänner så mycket du kan.!!