Blev jätteglad när jag såg att det var någon som hade skrivit  svar, tack! Jag trodde inte att någon skulle orka läsa hela texten, jag tyckte det var så skönt att bara få skriva av mig. Du skriver att mina nej är viktiga, och det har du SÅ rätt i. Att säga nej till min mamma är något jag har mycket svårt för, men jag vet att jag måste lära mig det. Jag vill ju inte att hon ska ta så stor del av mitt liv. Jag och min pojkvän ska snart flytta ihop och jag har aldrig vart så lycklig på riktigt, så jag vill konsentrera mig på oss. Mamma säger att jag inte ska va me min pojkvän för mycke och det gör mig ledsen, men jag tror att hon bara är avundsjuk. Hon säger också att hon tycker mycket bra om min pojkvän. Jag skulle inte kunna förbjuda henne att komma, hon skulle bli jätteledsen och hon skulle inte förstå varför hon inte får komma. Jag har pratat me pappa men han säger inte så mycke, han tycker nog att hon inte är hans ansvar längre. Jag har tänkt på det du skriver om att hon kan komma ett annat klockslag eller bara en stund, men hon skulle nog va kvar länge ändå och bara sitta där och röka och glo på alla. Jag har pratat me min kompis som jag har känt i flera år och hon är insatt i hur min mamma är, hon lova att hon skulle ha koll på mamma istället för mig, och henne litar jag på. Funderar också på om jag ska prata me mammas boendestöd, om någon av dom kan följa me. Annars får det väl bära eller brista. Oj, nu har jag skrivit sådär mycke igen, men det är skönt att få skriva av sig.