Vill bara skriva också att det är förståeligt om din pappa har svårt att hjälpa till. Han har ju levt ihop med din mamma, skaffat barn med henne, varit nära och upplevt sorgen i att se sin partner må dåligt, se sina barn må dåligt och uppleva att den man älskar gör illa de gemensamma barnen som man älskar. Och han har säkert farit illa själv i situationen. Han har ju en massa känslor och upplevelser som kan göra att det kan bli svårt för honom att hjälpa till. Men även fast det går att förklara och förstå, så är det fortfarande så att det är din pappa som ska stödja och hjälpa dig, så gott han kan. En pappa ska hjälpa sina barn. Och när föräldrarna inte räcker till då får vi hämta hjälp utifrån, från tex andra vuxna släktingar eller andra vuxna utomstående som vi litar på. Det viktigaste är att försöka berätta hur man känner, och be om den hjälp man behöver.