Till alla er som är djupt trasiga på insidan...

Jag HATAR min jävla morsa, jag HATAR min fuc'*in jävla farsa... jag vet hur det e... man går omkring på gatorna å undrar hur det vore om man hade en normal människa i sin släkt... som faktiskt tyckte om en på riktigt... ja jag har haft ett helvete i mitt liv...

Man går och lägger sig på kvällen, lyssnar på någon låt, gråter i 10 minuter sen somnar man och drömmer... om att man hade en schysst morsa, eller farsa, ja tänk om man hade en storasyster i alla fall... men nej...

Man kollar på alla de glada barnen i lekparken... sorgen och ilskan och hatet väller upp på insidan... när jag var i deras ålder bodde jag på ett barnhem... för att lite senare slussas ut mellan fosterfamiljerna...

Ett ensamt barn... hela livet... jag har många vänner alltså... men ensam på insidan på grund av att man aldrig har haft en djup relation med någon som jag skulle kunna få kalla för min förälder...