Just det där med makt. Jag har många gånger känt mig alldeles paralyserad över hur min mor kan få grepp om människor och jag känner mig hjälplös när jag inte blir trodd. Det är en fruktansvärd känsla. Allt det här ljugandet och skapandet av historier som inte är sanna.

Det spelar egentligen inte någon roll vad det handlar om, hon kan ljuga ihop de mest befängda saker. Min moster, som är borta sedan några år, och jag hade en underbar kontakt. Jag saknar henne så gränslöst mycket. Hon visste att min mor var sjuk, liksom hennes mor hade varit. Jag minns en gång när min mor hade återgivit ett läkarbesök som min moster hade varit på. Det min mor berättade lär väldigt olikt min moster, så jag berättade det hela för min moster. Då fnissade min moster uppgivet och sade: "Vad det det blev av det". Sanningen var som vanligt en helt annan. Syfter från min mors sida var troligen att förstöra min relation till min moster. Jag funderar på hur många gånger i mitt liv som min mor har lyckats förstöra relationer för mig. Ibland kan jag bli "halvgalen" att tänka på det.