Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Avstånd, ja...

Tack o tack o tack, jag kan inte med ord beskriva min förundran i det jag läser vad du skriver. Det kunde som sagt vara jag som skriver allt detta. Det stärker mig i alla fall att stå fast i att hålla mig undan i de stunder av tvivel, för min mor är oxå 82, faktiskt. Det svåraste o konstigaste är just denna kompakta tystnad mellan hela släkten, och att de envisas med att hålla kontakten genom min mor brevledes. Jag skriver min adress i mina direkta brev till dem men de svarar inte till mig!?! Jag måste släppa taget förståss

En anna sak som är dyssig är just att min mor tror att mina döttrar tycker och säger SI men att det i själva verket, eller i alla fall till mig säger det SÅ! Så jag får vara inblandad i två, tre olika varianter o versioner. Jag mår i alla fall illa av att umgås med släkten. Är det kanske jag som är besvärlig? Min mitt barnbarn, en pojke får oxå ont i magen när han måste följa med till gammelmormor sin, min mor alltså.

Fortsättning följer, tack till Katarina som lägger in våra inslag här på forum...

Irre

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]