Blivit misshandlad (både psykiskt och fysiskt) av min kille. Han fick mig å tro att jag var värdelös o att ingen älskade mig, han fick mig att tro att jag var ett misstag. Efter ett tag bestämde jag mig för att jag ville upp till ytan, så jag bad honom att lämna mig ifred. det gjorde han. han drog till örebro till sin morsa, som misshandlade honom psykiskt. sen nu efter sommaren kom han tebax och sa att det var ett misstag, att det berodde på drogerna, han bad till och med om ursäkt, vilket han aldrig gjort förr. Så vi blev tillsammans igen, när han blir arg, full, eller drogad misshandlar han mig fortfarande, men jag stannar hos honom ändå. för jag är den enda han har, hans mamma misshandlar honom psykiskt, hans pappa och brorsa fysiskt och han är ensam hela tiden. för tillfället sjunker jag djupare än jag någonsin gjort förr. jag försöker ta livet av mig ungefär en eller två gånger i veckan, skär sönder armarna, fimpar cigg mot armarna (fast jag bara e 12) och jag har ångest hela tiden. jag försöker hjälpa dom runtomkring mig, men dom ber mig att göra saker jag inte kan göra, och då känns det som om jag sviker dom.Killarna i skolan tror att jag kan ta hur mycket som helst, så när dom är arga är det mig dom spöar ner. även dom yngre eftersom att dom har lärt sig att jag inte slår nån som är yngre än jag själv. Till dig och din uppsats vill jag säga att barn som upplever våld hemma lär sig att slåss. och att alla dom som blir misshandlade psykiskt eller fysiskt måste inse att det förmodligen inte blir bättre och att man måste visa att man inte fixar det.