Jag orkar inte mer. Det är för mycket som är fel, så mycket att jag blir helt panikslagen och inte ser något som helst ljus i detta mörker. Vet inte längre vart början är eller slutet, vad som är rätt och fel, vad som är normalt och onormalt. Jag ser ingen utväg mer. Irrar bara runt i detta mörker. Pappa är manodepressiv, har psykoser och vart inlagd. Han är ofta agressiv och när jag har gjort något fel beger han sig på mig. Blåmärkena, brännmärkena, blir vardag. Mamma blundar för allt som han gör och låtsas att allt är frid och fröjd. Både hon och min bror försvarar honom, min bror har också vart agressiv. Jag orkade med skolan ända fram tills andra ring men nu, går även det åt helvete. Jag skolkar även fast jag inte vill egentligen. Kraven att prestera..jag klarar inte av dem mer. Allt är fel, och jar orkar inte mer. Jag vill bara få allt att sluta. Som han säger i "Ondskan", "jag vet hur man ska andas och inte andas, hur man ska tänka för att inte svimma eller bli galen". Men inuti är jag helt förstörd, kan inte allt bara ta slut?!!!!!!!