Det kunde varit jag som skrev det där när jag var 17, jag är 21 idag. Jag hade en sjuk pappa och en mamma som var helt som förlamad lixom för att pappa behandlade henne illa, och hon behandlade honom illa, och hela min familj var kaos. Jag var ansvarig för alla kändes det som, och oroade mig jättemycket för mina småsyskon eftersom jag inte kunde skydda dem. Och förutom min familj skulle jag ju sköta skolan och vara lycklig och bekymmersfri som mina kompisar. Då kände jag mig helt ensam i världen, och hade behövt en plats där jag kunde känna mig trygg! Det har hjälpt mig jättemycket att prata med psykologer, på ungdomsmottagningen har jag fått bra hjälp! Ta hand om dig!