Hej!

Jag har vuxit upp med min psylsjuka far och blivit utsatt för iaf psykisk misshandel. Far förnekar naturligtsvis själv att han skulle ha problem. Men vi är flera, inklusive en psykolog som jag gått hos, som anser att han skulle behöva hjälp.

Allt det som jag varit med om har förstås satt sina spår, både negativa och positiva. När jag träffar någon som jag är intresserad av känns det svårt, men samtidigt viktigt, att kunna berätta min historia. Svårt är det eftersom jag inte vet hur han tar det. Om han överhuvudtaget skall klara av att hantera att jag har haft en krass uppväxt. Själv önskar jag att jag skall träffa någon som jag kan prata med om allt, inklusive det som smärtat mest. Någon som har erfarenhet om det överhuvudtaget är rimligt att hoppas på?