Hej besviken 27-åring! Jag är en arg 28-åring:-) som förstår exakt vad du menar. Jag hade/har en manodepressiv mor som jag växt upp med. Hon var ensamstående. Pappa stack för att han inte orkade, MEN jag , deras lilla dotter skulle minsann orka. Jag lämnades ensam med henne. Är så arg på kompisars föräldrar (som såg tydligt att nåt var fel och inte agerade), lärare som träffade mamma gjorde inte heller nåt, fast dom såg att jag mådde dåligt. Ingen hjälp från soc. fick jag heller. Mamma gick på en öppen psykiatrisk mottagning ganska ofta - Tror du dom nånsin undrade hur hennes barn mådde?? Nej. Fy fan för alla dessa fega vuxna människor. Och så undrar folk varför världen ser ut som den gör....det är ju skrattretande. Jag var modigare än de flesta vuxna i hela långa Sverige. Det var ju jag som fick tampas med "den konstiga kvinnan" dag och natt. Folk vågade knappt titta på henne, men att en liten tös bodde med henne var helt i sin jävla ordning. Nej, fy fan för den fega 50-tals generationen. What goes around comes around.

Jag är oxå glad att kuling finns, men allt är försent. Jag är redan vuxen och skadad idag. Vi som är vuxna idag fick ingen hjälp när vi var små (på det glada 80-talet, då ekonomin spirade i Sverige), man kan ju tycka att de hade haft råd att satsa lite pengar på oss...... Nu är det återigen en generation här som kostar staten pengar pga vår kaosbarndom som ingen ville se, ännu mindre hjälpa.

P.S Din kurator är dum i hela huvvet!