Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Hur går man vidare i livet efter att ha haft en psykopat som pojkvän? vill gärna ha snälla råd om nån har tid..

Skriv svar

Till forum

  • Hej. Jag är en 25 årig tjej som blev dumpad av min pojkvän för 1 månad sedan. Han var väldigt charmig i början när jag träffade honom. Han gav komplimanger och liknande.Jag trodde att han var världens bästa kille för han var så uppmärksam.

    Sedan förändrades han gradvis.Han började att pika mig och säga elaka saker. Han sa att han tyckte att alla hundar borde avlivas vid ett flertal tillfällen. Han sa att han inte skulle känna något om han dödade en annan människa. Han sa att han när han var yngre och sett på filmer med vänner med mycket blod inte hade berörts alls till skillnad från sina kompisar som sade att scenerna var äckliga.
    Han sa att han var mycket manipulativ. Han visade sig även ha hetsigt humör och slog handen i bordet när jag var i rummet så att han tappade känseln i 20 minuter i handen. Jag blev lite rädd och försökte hålla mig lugn i hans sällskap.

    Hans idol när han var yngre var killen i american psycho filmen, en psykopat som dödar människor och som ej känner empati. Han kollade på denna film om och om igen och började använda samma ansiktsmask som killen i american psycho och började att träna en timme innan han gick till skolan flera gånger i veckan eftersom att killen i american psycho gjorde det. Han höll på mycket med skjutning.

    Han dumpade mig via tel och det visade sig att han varit otrogen. Han la upp bilderna på nya flickvännen dagen efter på en internetsida med en bild där han låg i hennes säng.

    Det känns hemskt detta och vet inte hur jag ska hantera det. Jag försökte att vara en bra flickvän. Jag växte upp med en psykiskt sjuk förälder och var mobbad i skolan. Jag försöker gå vidare och mådde ganska okej tills detta hände. Det är svårt att gå vidare. Jag undrar om någon har något råd om hur jag kan gå vidare och komma över det som har hänt? Hoppas det. Skulle vara jättesnällt med lite tips.
    Anonym tjej
    02 maj 2010 21:42

  • Hej!

    Jag kanske inte kan säga att jag vet hur det känns att vara i din situation eftersom jag aldrig har råkat ut för att en kille behandlar mig illa sådär. Men jag vet hur det känns att förlora någon man älskar.. Jag tycker du verkar vara en stark tjej och du förtjänar någon som tar dig i första hand och behandlar dig väl, du ska aldrig behöva vara rädd i personens närhet! Just därför tycker jag att du ska se frammåt, du kommer ha den dära underbara killen, det kan jag lova dig. Tillåt dig själv att leva. Visa hela världen att du kan stå på egna ben för det kan du bara du tror på dig själv!

    Du va säkert världens bästa flickvän men förtjänade han verkligen det på slutet..?
    amanda
    03 maj 2010 14:58

  • Gud, hjälp!
    Ser tydligt hur man kan sitta fast i andra människor när man vuxit upp med psykisk sjuk förälder.
    Jag valde oxå såna människor som jag var van vid och som behandlar mig likadant som min krake till mor.
    Först nu på äldre dar ser jag inte bara - jag känner igen !!!!
    Hoppas du snabbt kommer på att du ska dra så fort du känner och ser allt detta din kille var för det kan bli värre folk man drar till sig.
    Var rädd om DIG själv,

    kram från en medmänniska
    izabel
    04 maj 2010 09:38

  • Så bra Anonym tjej att förhållandet tog slut!

    Den där killen verkar inte alls vara bra för dig. Väldigt tråkigt såklart att bli dumpad, och sättet han gjorde det på var inte alls schysst. Jag har också vuxit upp med en psykiskt sjuk förälder (pappa) och tycker att jag känner igen mig i den längtan du beskriver att verkligen bli sedd av sin partner. Din kille gav komplimanger och liknande i början av förhållandet, och verkade vara världens bästa kille - någon som du föll för. Den där känslan som han förmedlade i början var viktig för dig. Om han nu var en sådan manipulativ människa som han/du beskriver, så kunde han förmodligen läsa av dig ganska snabbt, och agera därefter. Jag tror att det är lätt hänt att vi som kommer från trasiga familjeförhållanden hamnar i dåliga relationer även som vuxna. Jag tror att man på egen hand och med vårdens hjälp får jobba på sin läkning av de sår man har från barndomen, innan man kliver in i en par-relation där man vill bygga sin framtid. Risken är stor att man annars attraheras av fel partner och fortsätter att leva ett destruktivt liv.

    Varma hälsningar Anna 30 år.
    Anna 30 år
    04 maj 2010 10:30

  • Just nu ska jag ta reda på vad "beroende-relation" innebär för just mig.
    Jag känner i alla fall igen känslan av hur min man (fast han vet ej om det och jag tycker om honom) men i alla fall, jag känner hur "han drar ner mig i sin nivå" när han blir irriterad och säger nåt nervärderande till mig, om mig...
    Förut, innan jag "blev tokig, o gjorde självmordsförsök" - då minns jag hur jag kännde att jag fick ont i ryggen som min mor har och jag kände hur hon drog mig neråt i sin nivå i sin avundsjuka.
    Men jag tänker inte låta mig luras nå mer!!!
    Jobbet är tufft men värt varenda ögonblick. Jag känner att jag kommit långt.
    Vill befria mig från känslan att sitta fast i min mor nu medans hon lever.
    Ursäkta virrvarrig beskrivning, men ... Det finns hopp...
    Du kommer att blir hjälpt för nuförtiden säger man inte det, men GUD har en plan för oss bara vi släpper in... Insikter, öppenhet, här o nu, långsamt kommer man längst mm. Behöver alltså inte använda ordet GUD, utan livet, naturen mm.
    Kram o lycka för dig...
    MARIA
    04 maj 2010 13:50

  • Jag är också så förundrad över hur det kan gå när man känner sig dragen till en viss människa och så slutar det i sådan sorglig upplösning.
    Jag har blivit dumpad av en väninna med lögner och när jag frågar ser hon bara oförstående ut.
    Det måste vara något större som styr och det är lika bra att sluta fråga varför..
    Jag väntar i tysthet och vågar tro på att svaret visar sig i sinom tid.
    Människorna omkring mig hjälper mig på vägen. Alla jag möter är utsända som olika lärare och jag hittar mer o mer av mig själv, även om det är tröttsamt, just nu.

    Le och fortsätt le... det hjälper...
    iza
    09 maj 2010 11:25

  • Tack för alla era svar som ni har gett till mig! Jag tar en dag i taget. Vissa dagar känns det bra och andra dagar jobbigt men det hjälper det som ni skrev! Det e bra att höra andras åsikter om saken. Jag hoppas att om jag någonsin skulle råka ut för någon dålig kille igen att jag ser varningstecknen och lämnar honom. Jag uppskattar verkligen era svar och jag tror att ni har en bra framtid allihopa.Jag känner en gemenskap med er som skriver på denna sida på något sätt. Kuling är den första kontakt jag har fått med personer som växt upp med psykiskt sjuka föräldrar. Jag tycker att det är intressant att läsa om andras erfarenheter.
    Till iza vill jag säga att jag förstår hur du känner. Jag har själv varit i liknande situationer. Jag tror att du kommer att träffa trevliga vänner som behandlar dig väl i framtiden. Det förtjänar du!
    Anonym tjej
    18 maj 2010 22:36

  • Hej!
    För det första kan jag säga att du har tur som slapp undan honom så pass lindrigt.
    Jag har haft oturen att vara en psykopatmagnet pga av min trassliga barndom. Jag var gift även med en psykopat och det var ett rent h-vete att bli av med honom. Han kunde vara världens underbaraste när han skulle få vilja sin vilja igenom sedan kunde hn förvandlas till rena djävulen när ngt gick emot honom. Speciellt när jag skulle lämna honom. Det tog fyra år till efter min skilsmässa att bli av med honom, dvs 9 sammanlagt av mitt liv. Nyligen av en slump hade min dotters tfn nummer hamnat på internet och han ringde upp direkt flera ggr. Vi svarade inte utan bytte tfn direkt och tog bort uppgifterna på internet. De djävlarna kan förfölja en hur länge som helst, man måste vara super stark i sig själv. Jag har gått hos en psykolog i två år och reparerat mina trauman i livet. Nu är jag starkare än någonsin och släpper inte in sådana människor i mitt liv. Kram till dig och jag hoppas att du också kan bearbeta din historia så du slipper möte hemskheter i livet <3
    Smilet
    21 aug 2010 17:05

  • han verkade läskig, alltså jag förstår att du blev ledsen när han gjorde slut bara sådär men han är uppenbarligen sjuk och du förtjänar tusen ggr bättre. om inte mer..
    yra
    26 aug 2010 18:03

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.