Hej igen, Sanna.
Nu har det gått nästan tio år, och du är antagligen 22-23 år idag.
Hoppas att det har gått bra för dig, och att de vuxna lyssnade på din vilja. Och att du slapp bo med din pappa som slog dig.
Att slåss är aldrig acceptabelt. Det är ett brott att slå en annan människa. Och det gör ju bara att du blir ledsen, arg och rädd, och inte kan lita på personen längre. Det är ju väldigt svårt att våga lita på någon som plötsligt kan börja slåss.
Hoppas därför att din pappa har slutat slåss. Man löser ju inte konflikter med hjälp av att slå.
Det är svårt med relationen till en förälder som gör dig illa. Å ena sidan behöver man få skydd och skydda sig själv från det dåliga som föräldern gör. Å andra sidan har man ju bara en pappa (eller det förstås man kan ju ha bonuspappor och bonusmammor också) och relationen till ens förälder är viktig.
All din pappas historia är ju också en del av din historia. Alla fina sidor din pappa har, alla hans goda intressen och talanger, några av dem kanske du har ärvt. Och det kan vara värdefullt att lära känna sin förälder.
Alla minnen din pappa bär med sig, sådant han upplevt och visdomar han skulle kunna ge dig. Relationen till din farmor och farfar och eventuella fastrar och farbröder. Allt det där är ju viktigt, och om du helt tappar kontakten med din pappa så kanske du missar allt detta, också.
Men det viktigaste är din säkerhet. Om din pappa beter sig på ett sätt som gör dig illa, och som kanske är direkt farligt för dig så måste du försöka skydda dig.
Men OM det går att prata med din pappa, om han har förändrats till det bättre under de här åren, så kan det vara värdefullt att ha kontakt med honom.
Han är ju din förälder. Och om han slutar slå dig, om han får hjälp av någon professionell person och går i terapi t.ex. så kanske han kan må bättre och slutar slåss, och då kanske ni kan närma er varandra igen.
Om du vill det.
Var rädd om dig!
K. (som kallade sig "Prata med en vuxen som du litar på" den gången)
15 jan 2021 22:42