Jag har i vuxen ålder gått i terapi och tvingats bryta vissa mönster . Min mamma har nedvärderat mkt i mitt liv .mina partners har tex aldrig varit bra de har varit både det ena och andra. Jag har inte känt igen de sidor hon sagt om dem . Mina barn har hon inte trott så mkt om kommentarer som fixar hon verkligen det, åh vilka besvär det är med honom . Massa kommentarer men aldrig har jag hört vilka fina barn du har , de är trevliga välartade barn som numera går på gymnasiet och högskola . Inga problem alls. Jag själv blev sjuk i neurologisk sjukdom det antyder hon att jag hittar på för att få uppmärksamhet . Även om jag äter medicin och har åtskilliga läkarintyg såå tvivlar hon. När hon senast sa ngt om min sambo fick jag nog . Jag röt i och sa nu är det nog . Du får sluta nedvärdera allt jag gör . Då blev hon riktigt elak sa att jag skulle uteslutas ur släkten, min pappa tyckte inte en om mig (han dog för ett år sedan ) jag ska bli arvslös mm hårdast tog det att pappa inte tyckte om mig men jag var pappas tös så det är definitivt inte sant . Jag har väntat på en ursäkt . Min syster tror naturligtvis inte på detta utan säger att jag har livlig fantasi är psykisk sjuk mm mamma nekar naturligtvis . Jag bad om ursäkt för att jag sa ifrån konstigt men jag gillar inte att vara osams men min mamma ber inte om ursäkt utan förnekat alltsammans det är min hjärna som spökar . Som tur är hörde min sambo alltsammans högtalartelefon annars hade hon nog fått mig att tro att det var påhitt fantasier mm jag har mått väldigt dåligt av detta men inser ju att det är hon som mår dåligt. Hon favoriserar min syster och hennes barn .jag däremot får höra hur lite jag ställer upp . vad ska jag göra ??
Patricia
01 aug 2015 08:31