Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

borde jag bli arg på min mamma

Skriv svar

Till forum

  • Jag är 13 år och har en bipolär mamma. Hon orkar inte ta hand om mig och mina syskon så vi bor hos våran pappa. Jag tycker det är okej när min pappa säger till mig att jag inte får göra vissa saker men när min mamma kommer hem till oss och hälsar på efter att jag inte har sett henne på en vecka och säger att jag inte får göra saker som min pappa tycker att jag får göra blir jag bara så arg. Är det rätt av mig att bli arg på henne?

    17 sep 2018 19:12

  • Det finns några enkla grundregler.

    Den du bor hos är den som bestämmer, det skulle bli alldeles för krångligt om båda bestämmer vad du får och inte får göra.

    Vårdnadshavaren, den som har huvudansvaret för dig, har den största rätten och de största skyldigheterna.

    Jag är själv skilsmässobarn, jag vet att man får dåligt samvete när man försöker vara båda till lags och det inte går att vara det.

    Du har alltid rätt till dina egna känslor, man får vara arg på föräldrarna. Du är också en individ och behöver eget utrymme.

    Jag antar att du lyssnar när du är hemma hos henne, så blir det ju även om du är hemma hos någon du känner.

    Varje hem har sina egna regler, men att följa hennes regler hemma hos din pappa är inte rätt varken mot dig, din pappa eller din mamma.

    Enkelt förklarat, om man vänder på problemet så skulle hon bli arg om någon annan ändrade hennes regler hemma hos henne.

    Trivs du med de regler din pappa och du har gemensamt finns ingen anledning att ändra dig eller byta åsikter.

    Din pappa har fått huvudansvaret av en anledning. Jag gissar att domstolen bestämt att du skall bo hos honom.

    Så du gör inget fel, varken lagligt eller moraliskt. Det är bara bra att du är nöjd med din sitution för övrigt.

    Så även om hon är sjuk hade det varit exakt samma sak om hon inte hade varit det.

    Bipolära kan vara påstridiga och ger sig inte i första taget. Men man blir bättre på att hantera besvärliga situationer med tiden.

    Var arg när det behövs så orkar du att stå på dig. Dina minnen, känslor och upplevelser är dina, så man måste vara arg ibland för att försvara dem.

    Jag vet att man inte kan visa ilska öppet för man får kritik för det, men det är inget fel att försvara sig.

    Din mamma behöver nog mer tid för att förstå att ansvaret för dig inte är hennes längre.
    Lars
    18 sep 2018 22:08

  • Även om du inte bor med din mamma så måste hon ändå få ha synpunkter på vilka regler som gäller för dig. Det är naturligt för både en mamma och en pappa att känna ansvar för sina barn och bestämma vad de får och inte får göra. Men precis som Lars skriver gäller vissa regler hemma hos din pappa och hemma hos din mamma gäller andra. Hon kan inte bestämma vad som ska gälla hemma hos din pappa.

    Du är också tonåring, men fortfarande ett barn, och i din ålder är det vanligt att man börjar ifrågasätta sina föräldrar samtidigt som man behöver de vuxnas omdömen och regler som ett skydd när man växer. Så det är bara naturligt att du blir arg.

    Det låter som att du och din mamma skulle behöva mera tid för er själva? Då blir det naturligt att med din mamma gäller hennes regler och med din pappa gäller din pappas regler.

    Du frågar om det är rätt av dig att bli arg på din mamma. Ja, du blir ju faktiskt arg på din mamma, och du har rätt att känna som du känner. Alla känslor är viktiga.

    Men du kunde också bli arg på båda. Båda dina föräldrar sätter ju dig i en svår situation när de strider om vem som ska bestämma. De borde kunna komma överens mera, för din skull. Försök att prata med dina föräldrar och berätta hur det blir för dig när din pappa säger en sak och din mamma säger en annan. Förklara för dem att den situationen blir alldeles för svår för dig.

    Jag vet ju inte hur pass sjuk din mamma är. Kanske är hon inte mottaglig för att lyssna på dig? Men det är alltid värt ett försök. Välj en plats och tid när det är lugnt och det känns som att ni har bra kontakt, då kan det bli ett bättre samtal. Om du inte berättar hur du känner och upplever så får den andra ingen chans att förstå och lösa situationen. Så det är viktigt att du berättar för dina föräldrar hur du känner.

    Och som sagt, din mamma har ingen rätt att bestämma vilka regler som gäller hemma hos din pappa. Och din pappa har inte rätt att bestämma vilka regler som gäller hemma hos din mamma. Men kanske behöver din mamma och du mera tid för er själva så att ni kan bygga upp en så bra relation som möjligt? Du behöver ju båda dina föräldrar.

    Barn har rätt att få en så bra relation till båda sina föräldrar som möjligt. Det finns lagar som säger det.

    Och din mamma kan få stöd av en kurator till exempel om hon känner att hon behöver stöd i att vara en bra förälder. Det kan din pappa också få. Det är svårt att vara förälder, och det är svårt att vara barn, och ibland kan det hjälpa om man pratar med någon utomstående som kan stötta och ge råd.
    K.
    20 sep 2018 10:01

  • Jag tänkte det var underförstått :)

    Barn går från en motgång till nästa och frågar igen när nästa problem dyker upp. Men jag är väldigt glad att K. tar upp den känslomässiga sidan och belyser alla inblandades rättigheter och olika sätt att se på saken.

    Engagemang från fler vuxna personer lär barnen källkritik, ger dem fler lösningar och en mer varierad världsbild. I förlängningen bidrar man till ett större socialt skyddsnät i och med att de söker fler svar som fungerar i praktiken.

    Som tredubbelt skilsmässobarn efter mina föräldrars och mina halvsyskons föräldrars uppbrott, har jag lärt mig att koncentrera mig på konflikträdslorna(försökt vara ett stöd till de yngre barnen).

    Det har varit mest akut med den frustration barnen känner i all maktlöshet, så summa summarum, det är okej att bli lite arg när man inte kan leva upp till förväntningarna.

    Tonåringar är ohälsosamt självkritiska, så det är bra att skapa lugn genom att tillåta starka känslor. Om de vet att det här är något som händer alla så öppnar man för dialoger med föräldrarna.

    Lär man dem hur hjärnan fungerar och varför så blir de mindre ängsliga. Styrkefokus som jag tänkte länka till är avsett för skolan, men fungerar lika bra för att se hur självkritik fungerar.

    Barn älskar båda sina föräldrar så jag oroar mig sällan för de vuxna. Men att förklara att alla behöver tid för att återhämta sig och för att tänka är ett bra sätt att förklara att känslor inte nödvändigtvis måste vara personliga. Ibland blir man arg för att omgivningen har för bråttom och vill att man skall bestämma sig.

    Här är länken i alla fall. Skulle det bidra till skolarbetet så är det bara bra. Jag tycker främst att det var mycket pedagogiskt förklarat varför tonåringar har så svårt att se sina bra sidor och är ledsna så ofta helt i onödan. Råden fungerar bra i vardagen, så titta gärna.

    https://urskola.se/Produkter/203839-Orka-plugga-Styrkefokus
    Lars
    21 sep 2018 20:06

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.