Det finns några enkla grundregler.
Den du bor hos är den som bestämmer, det skulle bli alldeles för krångligt om båda bestämmer vad du får och inte får göra.
Vårdnadshavaren, den som har huvudansvaret för dig, har den största rätten och de största skyldigheterna.
Jag är själv skilsmässobarn, jag vet att man får dåligt samvete när man försöker vara båda till lags och det inte går att vara det.
Du har alltid rätt till dina egna känslor, man får vara arg på föräldrarna. Du är också en individ och behöver eget utrymme.
Jag antar att du lyssnar när du är hemma hos henne, så blir det ju även om du är hemma hos någon du känner.
Varje hem har sina egna regler, men att följa hennes regler hemma hos din pappa är inte rätt varken mot dig, din pappa eller din mamma.
Enkelt förklarat, om man vänder på problemet så skulle hon bli arg om någon annan ändrade hennes regler hemma hos henne.
Trivs du med de regler din pappa och du har gemensamt finns ingen anledning att ändra dig eller byta åsikter.
Din pappa har fått huvudansvaret av en anledning. Jag gissar att domstolen bestämt att du skall bo hos honom.
Så du gör inget fel, varken lagligt eller moraliskt. Det är bara bra att du är nöjd med din sitution för övrigt.
Så även om hon är sjuk hade det varit exakt samma sak om hon inte hade varit det.
Bipolära kan vara påstridiga och ger sig inte i första taget. Men man blir bättre på att hantera besvärliga situationer med tiden.
Var arg när det behövs så orkar du att stå på dig. Dina minnen, känslor och upplevelser är dina, så man måste vara arg ibland för att försvara dem.
Jag vet att man inte kan visa ilska öppet för man får kritik för det, men det är inget fel att försvara sig.
Din mamma behöver nog mer tid för att förstå att ansvaret för dig inte är hennes längre.
Lars
18 sep 2018 22:08