Alla känner det ibland. Det kan till och med vara nyttigt. Ilska gör att man blir stark, kroppen frigör hormoner som adrenalin som gör att man orkar mer. Men det kan också vara skadligt, samma hormoner som skall hjälpa dig kan om man inte kan göra något slita på kroppen.
Man bör helst röra på sig, om man är stillasittande får man högt blodtryck som är jobbigt för hjärtat och musklerna blir spända och börjar göra ont. Kan du inte försvara dig så måste du hitta på något annat.
Man kan idrotta, hitta saker som gör dig glad (stoppa känslan) eller visa att du är missnöjd genom att skriva eller prata med dina kompisar.
Det finns tre olika sorters ilska!
1. Hastig och plötslig ilska är kopplad till försvar. Det delas av människor och djur och uppstår när vi eller djuret plågas eller fångas. Denna form av ilska är kortvarig.
2. Fast eller bestämd ilska är en reaktion på uppfattad avsiktlig skada eller orättvis behandling av andra. Denna form av ilska är också kortvarig.
3. Tredje formen av ilska är mer kopplad till beteenden och personlighet än instinkter eller känslor. Irritabilitet, grinighet och förargelse är exempel på den sista formen av ilska.
De som snäser, är irriterade och inte kan kontrollera humöret har personliga problem. Om du jämför med dig själv, så vet du att det inte alltid måste vara den du är arg på som får ta utbrotten.
Man kan säga att den tredje sortens ilska minskar personens omdöme. Man tänker sig inte för och tar väldigt lite hänsyn till andra människor.
Till skillnad mot de första sorternas ilska är den här sortens ilska något man bör söka hjälp för (ta reda på varför man känner så).
Känslor som styrs av instinkt (sker automatiskt) kan man lära sig att hantera på ett bättre sätt. Man tar hänsyn till omgivningen genom att ha några få enkla regler.
Smäll inte i dörrar, för oväsen eller skrik saker man inte menar. Det gör bara att man får mer problem än man blir av med genom att lufta sina känslor. Dessutom sprider man obehag runt sig och förlorar vänner man behöver när man blir orättvist behandlad.
Skriva är jättebra, även om ingen annan läser det. Man hittar rätt ord till rätt känslor och kan förklara känslorna bättre, så att andra förstår ditt behov av hjälp eller förståelse.
Räkna till tio, ofta hör man fel för att man väntar sig skäll eller kritik från omgivningen. Det är ingen mening att tappa humöret för gamla oförätter och konflikter.
Texten nedan har högre svårighetsgrad (det blir fort komplicerat när man pratar om känslor). Läs om du vill och orkar!
Varför skall man skämmas?
Det verkar som alla känner skam inför ilskan de känner inombords, förutom de som bär samma känslor utan att ha förtjänat rätten att ha dem.
De flesta blir arga om de upplever en provokation, en gränsöverträdande utsatthet eller ett ifrågasättande av deras förstånd.
Känslor kan man ha utan att ha en grund att stå på. Upplevda känslor kan vara lika starka vare sig det är ett verkligt eller inbillat hot.
Ilska eller vrede är en försvarsreaktion. Bra eller dålig beror på syftet och konsekvenserna av att man visar sina känslor.
Uttryck av ilska som används negativt:
Överbeskyddande instinkt och fientlighet - undvika en tänkt förlust eller rädsla att något kommer att tas bort.
Rättfärdigande och frustration - förhindra förändring i en funktion eller i ett nuvarande tillstånd.
Hotelser och systematisering (upprepat beteende) - att tillgodose egna behov.
Ilska visas främst av den som förlorat striden, konflikten eller hävdandet av revir i alla dess former. Det är inget tecken på styrka eller motsatsen svaghet. All ilska bottnar i frustration över något.
Känslan av skam borde vara kopplat till att man använt ilska för att hävda rätten till något man saknar rätt till. Men oftast är det offret som känner skam för att de säger ifrån.
Brottslingen rättfärdigar alltid sitt beteende för att slippa skamkänslor, om de mot förmodan känner skam för de över ansvaret på offret.
Den som har pengar förtjänar att bli av med dem (eftersom det är orättvist), den som är älskad borde var hatad som dem osv. Väldigt ologiskt, men det är vanligt när det är frågan om känslor.
Vissa är rättfärdigade och andra inte.
Det är stor skillnad på lagar (ovillkorligen), regler (med undantag), sociala och kulturella beteenden (vanemönster). Men grundregeln är att lyssna på de riktlinjer som gynnar alla levande varelser. Inte på det som gynnar utvalda individer i samhället. Alla tjänar på humana normer.
Kaos är alltid följden av okontrollerat missnöje. Det betyder inte att den som visar missnöje på ett olämpligt sätt har fel i grunden. Det betyder bara att de saknar ledning eller erfarenhet att förändra något.
Missledd ilska bottnar i frustration precis som illvilja och andra skadliga beteenden. Det gör inte utövaren till en brottsling eftersom syftet inte är hämnd, utan ett uttryck för avsaknad av rättslig hjälp.
Man kan inte vara arg för att ett brottsoffer visar ilska för att vara osedd.
Allt är bättre än att lägga på locket. Kroppen blir en tryckkokare och vreden manifesteras som organsvikt, nedsatt immunförsvar och depressioner. Inga piller i världen kan ersätta behovet av att få ventilera sina känslor.
Metoo handlar om rätten att göra sig hörd. Trots fel som bottnar i könskonflikter, dold statistik, frispråkiga troll och haters på nätet så är rörelsen nyttig.
Det viktiga är att man säger ifrån och åberopar självklara mänskliga rättigheter. Då spelar inte svallvågorna någon roll eftersom syftet är gott och fler offer får upprättelse.
Är man arg när man skriver kanske man inte följer sociala normer och riktlinjer, men det förringar inte syftet. Att stoppa brottslingar från att gömma sig bakom konstruerade ridåer.
Gunnar
11 jan 2018 09:41