Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Egentligen allt om man inte räknar med undantagen (alla liv är olika även om roten till problemen är desamma). Exempelvis är båda mina föräldrar usla. Rotten from the core and rotten to the bone. Helrutten och genomrutten på svenska.
Vi kan prata om likheterna för ordningens skull så att du känner att du har sällskap. Problemen är så vanliga att vi skulle kunna befolka en större stad. Du är inte ensam att ha de här känslorna. En liten tröst är att det blir bättre när du har lärt dig att hantera de inre konflikterna.
Självskadebeteendet är komplicerat, men inte alltid så allvarligt som det verkar på ytan. Precis som du skriver bygger många val man gör i livet på miljö och uppfostran. Så man gör saker man inte borde göra mot sin egen vilja. Man är helt inte tillräckligt uppmärksam. Saknar normala sunda värderingar och tar chanser andra skulle undvika. Varningsklockorna är reducerade till en liten bjällra som borde sitta på ett katthalsband, inte i en vuxen människas undermedvetna.
Även om man är klok, gatusmart och undviker faror, så dras man till dåliga människor. Anledningen är inte dumhet utan ett påtvingat sätt att utöva större kontroll på skadorna. Mår man dåligt, har låg självkänsla och har usla hemförhållande så låter dina värsta plågoandar dig vara ifred. Narcissister låter gärna andra människor stå för torterandet för i grunden är de alla lata. Det är ett sätt att skruva ned skitnivån från en femma till en trea, för en dålig partner känner inte till alla sår som de kan peta i med sina smutsiga små fingrar. Föräldrar är alltid de oskrivna kungarna i tortyrkunskap för att de känner dig utan och innan (ibland syskon och andra släktingar).
Mellan förhållanden så brukar det vara kaotiskt utöver det vanliga. Alla korpar hackar i det kadaver som finns kvar när förhållandet knakar. De vill inte förlora det övertag som fanns när man var tillsammans, de drar sig inte ens för att bilda allians med den man har ratat. Om man fick stryk, det såg illa ut utåt eller man var extra deprimerad. Så vill de inte att man skall lämna slagfältet helskinnad. Det är svårt att upprätthålla balansen, så ibland urartar det till rena släkfejder när andra inblandade anser att måttet är rågat. Naturligtvis hoppas man på att bli behandlad rättvist, men det är väldigt ovanligt. Man väljer inte sina anhöriga.
Din utbrändhet är helt normal, men blir deprimerad och förlorar en del av sin empatiska förmåga. Det är nödvändigt för att kunna sörja och släppa taget om det förflutna. SAD (årtidsbunden depression) påminner väldigt mycket om utbrändhet som man får vid familjekonflikter. Den första triggas av brist på ljus under vintermånaderna, den andra av hopplöshet av att inte kunna påverka situtionen. Likheten är att den är längre än en tillfällig depression men kortare än en djup depression. Din beskrivning i slutet av brevet är klockren. Många upplever samma sak, man vill komma bort men ändå inte. Jag kunde gå och lägga mig med tanken att jag skiter i om jag dör, vakna och tycka att livet var okej ändå och gå och lägga mig igen med samma dåliga sinnesstämning. Mörkret tar ibland tankarna dit där de inte hör hemma.
Vad man egentligen gör är att bränna broar så att man inte kan gå i gamla hjulspår, så att man inte kan gå tillbaka till det dåliga. Sorg tar dig rätt väg, depression tar dig på villovägar. Det finns en anekdot från en film jag såg i barndomen. En åldrad indian fick för sig att han skulle dö och tog med sig en filt, gick upp på ett berg och väntade på att den stora anden skulle hämta honom. Han satt i flera dagar, det började ösregna och till slut gav han upp, rullade ihop sin filt och gick hem igen. Han var fast övertygad att han fått en gåva och ett förlängt uppskov. Han var för stolt för att erkänna att man inte kan veta allt i förväg. Jag ser ofta filmen framför mig när jag är deprimerad och skall gå och lägga mig. Istället för att älta problemen så somnar jag med ett leende. Man kan inte kontrollera väder och vind, andra människors beteende och livet man ärver. Däremot kan man påverka hur man ser på saker, hur man mår och vad man prioriterar av de gåvor man har omkring sig.
Känslor är aldrig fel, inte ens de som gör ont i dig. Livet är aldrig rättvist (även om det borde vara det) och det enda man kan påverka är sig själv och de som bryr sig om dig på riktigt. Leva på riktigt är att vara i rörelse, vem skulle sätta sig i en bergochdalbana som står stilla på rälsen? Vad är tjusningen i det? När man är liten kommer topparna och dalarna tätare. Vuxentivoli är lite mer djupa dalar och höga höjder, men stillastående är inte bra varken på botten eller i höjden. Man blir deprimerad av att sitta fastspänd i vagnen på marken och livrädd om sitter på toppen utan säkerhetsbälte. Nöjen och arbete är inte i konflikt om man alternerar mellan dem. Precis som med det mesta i livet. Det svåra gör oss klokare och försiktigare så vi lever längre, det positiva i livet är belöningar för allt arbete vi lagt ned på att ta oss dit.
Deprimerade personer ger dig depressioner, glada människor ger dig mer energi speciellt om ni delar samma nöjen och humor. Det är ofta svårt att välja vad vi får i livet, men det är enkelt att omge sig med positiv energi. Inga svårigheter och man klarar sig sämre än om man lyckas i första försöket, då minns man sällan hur man gjorde efteråt. Så ta sig ur knipor är man ofta proffs på. Att finna lugn och ro och glädje i livet kräver både praktik och erfarenheter. Det verkar som om det är enklare att vara olycklig, men tänker man efter har man många långa år av träning bakom sig. Skäms inte för de goda i livet, det kommer från deras missnöje. Fortsätt i samma anda med glädja dig själv mer för det förtjänar du efter allt dåligt du har varit med om. Din resa i livet är din resa, inte deras. Om de är rädda för höjder och förändringar så lämna dem i tekoppen eller någon annan barnkarusell. Du är nyvuxen och har hela livet framför dig. Ha inte ångest för fel och brister, det är normalt i din ålder.
Gör som snickare (välutbildade), mät flera gånger och såga en gång, så blir det mindre spill och arbetstimmar i längden. Alltså, tänk igenom allt noga först och gör sedan som du räknat ut så lyckas du så gott som alltid. Dina geniknölar är det inget fel på, jag ser bara gott grundtänk i texten!
Laban
07 okt 2020 00:26