Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Känslo kall familj

Skriv svar

Till forum

  • Hej.
    I cirka 24 år (hela mitt liv) har jag levt med en pappa som psykiskt misshandlat mig. Jag misstänker att han själv är psykisk sjuk på nåt sätt. För det är det enda anledningen jag kan komma på varför han beter sig så illa mot mig. Jag har svårt med tanken att han kanske vill såra än mig flit.
    Men senaste tiden har det blivit lite bättre hemma. Men när jag var yngre kunde han slå mig och kalla mig massa fula ord. Jag mådde allt sämre och jag fick väldigt dåligt självförtroende och frågesatte mig själv mycket. I tidigt ålder så började jag självskada mig själv och fick tankar på självmord. Pappa styrde hela mitt liv och är otroligt domentant och känslo kall. Han frågesatte allt man gjorde och han skulle alltid veta vart man skulle och vart man är. När jag ville gå till en kompis så fick jag ofta gå, men han var arg och bitter både efter och innan jag gick dit. Han kunde kalla mig dumma saker för att jag ville då dit eller snacka skit om ni kompis, som han inte ens känner.
    Jag fick en örfil en gång när jag hade kommit hem i från en kompis. Jag vet inte varför han slog till mig, men det gjorde han. Jag blev både ledsen och chockad.
    Det var mycket fysisk misshandel när jag var lite, men ju äldre jag blev så mer gick det över till psykisk misshandel.
    Jag försökte prata med mina syskon om hur illa pappa beter sig. Men det samtalet gick inte bra. Dem frågesatte mig varför jag ens drog upp de samtalsämnet och dem ursäktade pappas beteende, som om det han hade gjort inte vart något fel med det eller något jätte allvarligt. Jag blev förvånad över deras tankesätt och insåg hur mycket inflytande och skada pappas beteende att gjort på dem också. Dem är så vana med hans dåliga beteende att dem inte längre tycker det är något konstigt med det.
    När jag berättade om mitt självskadebeteende till min storebror så regerade han knappt och han ursäktade också pappas beteende. Sedan ignorerade han mig och mitt problem. Det gjort riktigt ont mig när jag insåg att min egna bror inte bryr sig och istället vill fortsätta umgås med pappa som har gjort oss så mycket ont. Sen dess har jag å min bror inte haft nån vidare kontakt för att jag hatar hans dåligt beteende och jag känner att jag behöver inte honom som min bror. För han vill ju tydligen inte vara min bror när jag verkligen behöver honom, då ska inte komma till mig sen heller.
    När jag fick en fanatiskt kille som jag blev väldigt kär i och jag och han bor ihop idag. Då började min bror lägga sig i och tycka massa saker. Då sa jag till honom att ”om du inte kan vara min bror när jag mår riktigt dåligt, då ska du fan inte komma å lägga i dig i mitt liv sen heller.”
    Så min kontakt till min familj är inte bra. Så jag känner att min kille är den enda människan jag kan vara mig själv runt och han är min nya familj. Snart ska vi gifta oss och det är väl ta hus i helvetet när min familj får veta det. För dem tycker inte om honom, men jag bryr mig inte. Min kille är den finaste människan jag har träffat och han rädda mig ifrån mina självmordstankar och självskadebeteende. Han rädde mig! Inte dem...
    Men jag undrar vad jag ska göra åt dem? För dem är så himla domentant och kalla mot mig. Jag vill bara att dem ska låta mig å min kille vara ifred. Vad ska jag göra??
    Lin
    13 maj 2018 12:40

  • Det är precis som du säger inte normalt att behandla en närstående på det vis som din pappa behandlar dig! För det första är det kontraproduktivt att göra något som i botten skadar dig själv eftersom vi alla är beroende av våra medmänniskor. En frisk människa skulle inte göra det i första taget.

    En kriminell person kan göra det periodvis av avund eller missunnsamhet, men de vet att de ljuger för sig själva när de skyller allt på offret. De letar efter en möjlighet att kompensera för en livssituation som beror på arv, miljö eller egna fel de inte förstår fullkomligt.

    En sjuk person är mer fokuserad på maktbalansen och reflekterar inte över konsekvenserna. Skadorna de orsakar med sitt beteende existerar inte. De kan förstå att de orsakar skada eller förnekar det helt. Vinst eller förlust är mer en fråga om vem som bestämmer, inte om det lönar sig eller inte. Man kan inte foga sig efter deras vilja eftersom reglerna ändras efter deras godtycke.

    Medberoendet som dysfunktionella familjer skapar genom att försöka skapa balans i kaoset leder bara till nya problem. Det är en ond cirkel som måste brytas eftersom det inte finns något att laga i relationerna. Reglerna har ingen funktion precis som jag beskrev i början, varken en sjuk människa, en missbrukare eller en kriminell person tillför något som bör bevaras i våra relationer till varandra.

    I litteraturens värld kallas medberoende för ondska, men i praktiken är det en naturlig reaktion på missnöje. Men bara för att det skapas av sig självt och är en naturlig reaktion på ett fel skall man inte acceptera att må dåligt under några förhållanden. Olikheterna i våra personligheter gör att vi reagerar olika, det gör att vi letar efter olika orsaker, något som gör felen mindre uppenbara.

    Det finns alltid en central person i alla berättelser, någon som bråken cirkulerar kring. Ibland är de som stormens öga och omgivningen kan tycka att det inte finns något där att anmärka på. Men även orkaner har ett vindstilla centrum och man skall inte tro allt man hör från släktingar och andra bekanta. Det är den som alla vill behaga som skapar våldet vare sig om det syns eller inte.

    Medberoendet är lömskt för att vi alla reagerar olika, om man läser symptomen känner vi igen en handfull beroende på hur just vi reagerar. Vissa lagar och reparerar och önskar att det skall fungera, andra tar parti för den som anklagas även om det är mer än befogat att säga ifrån (vi har alla gränser). Vissa är beredda att gå hur långt som helst för lite uppmärksamhet, det beror helt på den roll vi har (eller har fått) och vilken plats i familjen vi har hamnat på.

    Syskon konkurrerar, det är något vi behöver för att klara oss ute i den stora världen. Vi bråkar och tar plats för att bli starkare, men om någon utnyttjar den instinkten så blir syskonskapet en plåga. Tar vi i för hårt så kan vi inte be om förlåtelse för att såren blir för djupa. Att slåss om föräldrarnas gunst när vi är små bidrar till vår överlevnad, vi får lika mycket mat och uppmärksamhet och kunskaper om vi hävdar vår plats i syskonskaran. Men när någon går för långt skall föräldrarna stoppa bråken.

    Det tråkiga svenska ordet lagom säger allt egentligen för vi behöver våra syskon när vi skall konkurrera på riktigt och inte bara slåss för att mäta vår förmåga. Förstörda relationer går inte att reparera, det är ett samhällsansvar att se till att andras barn behandlas rättvist precis som våra egna. Problemet med medberoende är att det är ärftligt och om vi inte ingriper kommer problemet att öka.

    Våra barn får det svårt i skolan och ingen går längre säker på staden och självmorden kommer att öka. Det finns inget värre straff än att vara osedd när man växer upp. Så valet att fly eller fäkta är det enda som återstår när inget annat fungerar (som våld eller självvåld). Uttrycken att må dåligt är många och de finns i nedanstående lista.

    Vissa kopierar den centrala personen rakt av och andra skaffar sina ”egna” lösningar. Inga av ”lösningarna” är ur ett samhällsperspektiv bra eftersom de har en sak gemensamt De är destruktiva i sin form och leder aldrig till något bra. Därför är det viktigt att du har hittat dig själv och tar avstånd. Det är ingen skam i att välja sig själv i vuxen ålder eftersom det är målet för allt levande.

    Vi skall bygga upp egna familjer och de förtjänar att komma i första hand eftersom vi inte kan utvecklas bakåt, bara framåt. Varje ny familj är en ärlig chans att bygga upp något hållbart och sluta bryta ned planeten vi står på. Vi kan inte låta galningarna bestämma hur mycket vi än älskar dem. Gå när du har fått nog, det har du ärligt förtjänat.

    Checklistan är kopierad, men den är kopierad från andra, så jag känner ingen skam över ”stölden”. Listor blir bara bättre av att kopieras och korrekturläsas. Det viktigaste fastnar och det är det som räknas. Använd igenkännandet som en bekräftelse, det är inget ovanligt att fastna i ett medberoende och man är inte ”sjuk” om det skulle råka hända. Men problemen som beteendet orsakar kan leda till allvarliga problem och sjukdomar, så man tjänar på att gå igenom dem i alla fall.

    Ingen passar in helt på alla påståenden, det beror på din personlighetstyp. Om du är den som tar på dig eller slår ifrån dig är inte så viktigt som att du ser helhetsbilden. Att vara arg eller hata någon tar för mycket energi och är något man bör undvika helt. I bästa fall hjälper det dig att vara neutral och ta dig igenom släktmiddagar. Men respekterar de inte dig, så gå din väg. Du har svart på vitt att det inte är ditt fel.

    Här är alla områden då beteendet syns bäst. Jag har inte raderat sexuellt beteende då det ändå märks på föräldrar och äldre syskon. Ibland är det bättre att veta än att döma någon eller förfäras av det man ser. Vet man varför kan man be om hjälp utifrån, det finns mycket man helst bör ta avstånd ifrån som barn och tonåring. Det är ofta bättre att vara upplyst så man inte kopierar något i vuxen ålder.


    OMHÄNDERTAGANDE

    - Hjälper för att känna mig behövd och älskad
    - Säkrast när jag själv ger
    - Känner ansvar för andras känslor, tankar och välbefinnande
    - Förekommer andras behov
    - Hjälper även de som inte vill bli hjälpta
    - Har svaren till andras problem, men är hjälplös inför mina egna


    KONTROLL

    - Har ”kontrollbehov” och tycker inte om oväntade saker
    - Försöker kontrollera människor genom; hjälplöshet, skuldkänslor, påtryckningar, hot, råd, manipulation eller dominans
    - Har levt med människor som inte låter sig kontrolleras, blev besviken
    - Kontrollerar livet snarare än lever det
    - Insjuknar i styrka


    FÖRNEKELSE

    - Förnekar problem i familj och uppväxt, Har minnesluckor från barndomen
    - Ignorerar problem, låtsas som de inte finns eller intalar mig att problemet inte är så stort
    - Ljuger för mig själv och andra
    - Tror på lögner
    - Säger att andra får mig att känna som jag gör
    - Känner mig som ett offer
    - Flyr in i arbete, mat eller tvångsmässig shopping.
    - Lider av någon oförklarlig kronisk smärta


    DÅLIG SJÄLVKÄNSLA

    - Tycker mig inte duga som jag är
    - Förväxlar självkänsla med självförtroende
    - Är aldrig nöjd med mina prestationer
    - Känner skam
    - Tar inte hand om mig själv och mina behov; går inte till doktor, tandläkare, frisör, tränar etc. medan jag är angelägen om att andra gör det
    - Utsätter mig för stora risker
    - Ber om ursäkt för mig själv
    - Måste bevisa att jag duger för andra människor för att tycka att jag själv duger
    - Kan inte ta emot komplimanger
    - Pendlar mellan att känna mig värdelösa och bättre än andra


    TVÅNGSTANKAR

    - Är ängslig, oroar mig och har katastroftankar
    - Har skuldkänslor
    - Grubblar över problem eller andra människor
    - Söker efter problem
    - Kan inte leva i nuet
    - Har svårt att göra en sak i taget


    DÅLIG PÅ KOMMUNIKATION

    - Är otydlig, talar indirekt med t.ex. suckar, pikar och antydningar
    - Säger det jag tror att andra vill höra
    - Är oärlig/ljuger
    - Är konflikträdd
    - Pratar för mycket
    - Går i försvar vid kritik
    - Har svårt att se min del


    GRÄNSLÖSHET

    - Känner inte mina egna gränser
    - Har svårt att dra gränser
    - Går med på mer än jag egentligen vill
    - Är intolerant
    - Skvallrar
    - Bryr mig inte om gränser som andra drar


    DÅLIG TILLIT

    - Litar inte på att saker som sker naturligt blir bra
    - Tror att andra och världen vill mig illa
    - Har svårt att ta beslut
    - Litar inte på andra människor
    - Litar på opålitliga människor
    - Litar inte på mig själv, mina tankar och känslor - falsk självtillit


    RELATIONSPROBLEM

    - Är överlojal
    - Inleder relationer med dysfunktionella personer
    - Jämställer kärlek med smärta
    - Försöker förändra mig själv/prestera bättre för att rädda relationer
    - Är svartsjuk
    - Har svårt att visa känslor
    - Har svårt att utrycka mina behov
    - Stjäl ansvar
    - Söker kärlek från människor som inte kan älska
    - Lägger över ansvaret för mitt mående hos andra
    - Har svårt att slappna av bland andra människor
    - Har svårt med intimitet
    - Är vårdare i sängen
    - Har svårt för att be om vad jag behöver i sängen
    - Har sex för andras skull
    - Använder sex som medlande eller straff
    - Har fantasier om människor utanför relationer
    - Tappar sexlusten


    PROBLEM MED KÄNSLOR

    - Ser mig själv som en ”känslomänniska”
    - Pendlar mellan passiva eller aggressiva reaktioner
    - Svårt att definiera känslor, är rädd för känslor
    - Undertrycker min vrede
    - Tryggare med vrede än sårbarhet
    - Tappar kontrollen över mitt humör
    - Flyr mina känslor och går in i andras känslor
    - Definierar känslor som bra eller dåliga
    - Stresskänslig


    BEROENDEN

    - Söker lyckan utanför mig själv
    - Tänker att "om jag bara får den/det/hen" så blir allt bra
    - Klamrar mig fast vid personer eller saker jag tror kan skänka lycka
    - Rädd att förlora människor och saker
    - Är hellre med någon som inte behandlar mig väl än är själv


    I MISSBRUKSRELATION

    - Förhåller mig efter missbrukarens humör
    - Gömmer flaskor, häller ut sprit, letar efter sprutor eller bevis på missbruket
    - Tror att jag har orsakat missbruket, att jag kan bota missbruket och att jag kan ha koll på det/kontrollera det
    - Parerar mellan att uppmuntra, övertala och straffa missbrukaren
    - Rädd för att göra missbrukaren upprörd då det kan leda till återfall
    - Det går att vara medberoende till; missbruk/beroende, psykisk ohälsa, ätstörning, narcissism/våld, fysisk sjukdom, till någon som är medberoende (vandrar i generationer)

    Du kan vara:

    - Förälder till barn med missbruk/dysfunktion.
    - Partner till någon som missbrukar/är dysfunktionell
    - Barn till förälder med missbruk/dysfunktion
    - Nära vän till någon med missbruk/dysfunktion.
    - Släkting
    - Arbetskollega/Chef


    I ARBETSLIVET

    - Jobbar ofta med Vård och omsorg
    - Som Chef - anställer personer med problem, beslut baserat på känslor, utövar kontroll (parerar mellan att "mamma", mästra, manipulera eller vara martyr)
    - Som Anställd - gränslös, svårt att ta kritik, konflikträdd, överpresterar, svårt för auktoriteter och tar överdrivet med ansvar
    - Presterar - leder till fysiskt och psykiskt sjukdom och utbrändhet = sjukskrivning


    RESULTERAR I

    - Bitterhet/självömkan
    - Isolering
    - Depression
    - Blir svårt känslomässigt, mentalt eller kroppsligt sjuka
    - Funderar på självmord, försöker begå självmord eller begår självmord
    - Ångest, panikångest
    - Utbrändhet
    - Känslomässiga explosioner mot personer som inte gjort något, våldsamhet
    - Ätstörningar
    - Eget beroende/missbruk
    Ove 2
    14 maj 2018 18:49

  • Hej Lin,

    Det du beskriver att du varit med om låter mycket svårt och allvarligt. Jag tror att du kan behöva hjälp av någon professionell i hur du ska gå vidare, så att du får bearbeta det du varit med om och hitta fram till hur du kan förhålla dig till din ursprungsfamilj på ett sätt som fungerar för dig.

    Du behöver kunna sätta dina egna gränser och ta hänsyn till hur du vill leva ditt eget liv. Man kan inte ändra på någon annan, bara sig själv. Och det är jättesvårt att sätta gränser mot någon som är hotfull eller någon som förnekar allvarliga saker som hänt. Därför behöver du någon som står på din sida och hjälper dig med det.

    Här kan du hitta vägar vidare: http://www.umo.se/Att-ta-hjalp/

    Våga be om hjälp. Du är värd det. Och det behövs, ingen klarar den situation som du beskriver utan att ta emot hjälp av andra människor.
    K.
    15 maj 2018 10:47

  • Hej Lin!❣️Det låter inte bra,min pappa slog mig imorse och jag kände det var jag värd men det gjorde ont i både själ hjärta och kropp. Du borde prata med någon utomstående om detta. Ett förslag är att flytta någon stans dom inte vet men det är kanske inte det första förslaget man överväger
    L
    18 maj 2018 10:10

  • Hej både L och Lin,

    Ingen är värd att bli slagen. Att slå någon är olagligt, det är ett brott. Och att slå någon är inget bra sätt att försöka uppfostra någon. Det är verkligen inte något som du - eller någon annan - är värd att utsättas för. Du är värd att dina föräldrar respekterar dig, att de lyssnar på dig, att de försöker förstå dig, att de har tålamod med dig och att de hjälper dig.

    Alla föräldrar klarar inte det, för de kanske har för många egna problem. Men det ursäktar ändå inte deras felaktiga handling. Att slåss är inget bra sätt att lösa konflikter.

    Be någon om hjälp. Acceptera aldrig att någon slår dig.
    K.
    21 maj 2018 09:09

Skriv svar

Alla svar granskas innan de publiceras.