Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Maskrosbarn du är inte ensam

Skriv svar

Till forum

  • personers namn i texten är inte dem riktiga

    KÄRA MASKROSBARN DU ÄR INTE ENSAM

    vart femte Barn och ungdomar lever i en familj med missbruk och / eller psykisk ohälsa. Det betyder att det är 3 - 4 barn i varje skolklass som går hem med en klump i magen och ovisshet att inte veta vad som kommer hända när de kommer hem . jag var ett av dessa barn, min pappa är alkoholist och mamma har psykisk ohälsa. Min uppväxt präglades av mycket oro, ansvar och skam. Barn som lever i dysfunktionella är väldigt duktiga att dölja hur dem har det hemma så ofta är dem svåra upptäckta.

    Mitt första minne är från när jag var 4 år, mina föräldrar skildes det året. Jag kommer ihåg att det kändes konstigt, att pappa flyttade och vi började bo varannan vecka hos vardera förälder .

    När jag var hos pappa märkte jag att han blev förändrad. Det stod alltid öl framme och han låg ofta på soffan med sin morgonrock som var mörkblå med turkosa kanter, sen luktade han alkohol.  Jag gick alltid på tå när jag visste att han sov för jag var rädd att han skulle bli arg om jag väckte honom. När jag var hungrig så smög jag alltid med mig mat in till rummet och åt.

    När jag skulle sova så pussade han mig i ansiktet och sen gnuggade han sitt skägg i mitt ansiktet så jag nästan tappade andan. Jag var rädd men började försöka trycka bort honom men samtidigt skrattade jag för ville inte att pappa skulle se att jag var rädd för trodde att han skulle bli arg då och att man skulle få smisk då. När jag skulle på toa så fick jag ofta sitta på toa och ropa i flera minuter. Jag sa oftast till när jag behövde duscha, även om jag var så liten .

    När vi var hemma hos mamma så var det ofta bråk mellan mamma och mina äldre syskon men vi syskon kunde också bråka med varandra väldigt mycket. Mamma var hemma på dagarna och då låg hon ofta i soffan och såg på tv. Sen var hon väldigt tyst av sig . Hon satte väldigt höga krav på oss som barn. Mina systrar kunde redan tvätta när dom var sju och åtta år gamla. Jag levde ofta i min fantasi för att inte behöva tänka på allt runt om . Men jag fick ofta höra att jag skulle sluta leva i min fantasi och inte prata barnsligt, när jag frågade saker eller berättade saker jag gjort..

    När jag var 7år och skulle börja skolan, så bodde jag hos pappa första veckan. Pappa hade köpt svartvinbärssaft. Han ställde flaskan på köks bordet . Jag gick till pappa och frågade om jag kunde få saft , men han sa vi tar det lite senare. Jag gick tillbaka in på mitt rum då. Jag satte på min en av mina systrars skiva med A*Teens och dansade och sjöng till den . Efter en stund så gick jag ut till pappa igen. Men han låg på soffan och sov som vanligt med en starköl ( Falcon Öl Blå ölburk eller Norrlands Öl) på vardagsrumsbordet. så jag förstod att det inte var någon ide att fråga om saft så jag gick till köket och tänkte göra saft själv. Svartvinbärssaften stod på köks bänken som var lite för hög för mig så jag fick ställa mig på tå för att nå upp. När jag hade fått tag på flaskan och skulle lyfta ner den tappade jag den för att den var för tung så den landade på min vänstra stor tå och nageln sprack. Pappa vaknade och kom in och frågade vad som hade hänt. Han blev arg och skällde ut mig . Sen så satte han mig på diskbänken och sköljde min tå under kranvattnet med hård stråle så det gjorde jätteont. Så jag började gråta ännu mer och då skällde han ut mig mer och sa att jag fick gå hem till mamma i stället. Jag hoppade hem till mamma som bodde två lägenhet hus bort . När jag kom dit så frågade mamma mig vad som hänt och varför jag kom dit . Det var då första gången jag ljög . Jag sa att det var olycka som hade hänt på skolan. Mamma torkade av tån och linda in den. Den kvällen stannade jag kvar hos mamma . På morgonen dagen så följde min äldsta syster mig till skolan. Jag ville inte vara hemma eller i skolan . Jag tyckte det var svårt jag fick ofta sitta länge och vänta med uppsträckt hand . Sen på rasterna så var det alltid barn från klassen bredvid som var 3 år äldre. Som retade mig , gjorde krock ben , kallade mig för massa namn så trivdes inte på skolan . Efter skolan brukade Någon av mina syskon hämta mig .

    När det var jobbigt hemma så var jag antingen inne på mitt rum eller så var jag ute och lekte med två kompisar som bodde i det området . jag vill oftast inte ta med kompisar hem till pappa men om jag gjorde det så sa jag alltid till dem att de är tvungna att stanna kvar på rummet. För jag vill inte att de skulle se pappa. jag skämdes så pass mycket. Jag kunde ta hem kompisar oftare till mamma. Men för det mesta ljög jag och sa att vi inte kunde vara hemma hos mig för att det var för stökigt på mitt rum . Jag berättade aldrig för någon hur det var hemma och det var ingen som frågade . Om någon frågade vad man hade hittat på under helgen så ljög jag alltid och fantiserade ihop något roligt som vi hade gjort.

    En gång i månaden så var jag hos en kontakt familj . Jag trivdes sådär hos dem . det var ett äldre par De var snälla men väldigt stränga och hade väldigt mycket regler , sen kunde dom säga kommentarer om min familj som jag inte tyckte om . Jag och mamma var ibland på uppföljnings möte på socialen om kontaktfamiljen. Jag var oftast tyst på mötena och när dom frågade hur det var hos kontaktfamiljen och hemma. Så sa jag alltid att det var bra . Så jag fick fortsätta åka till kontaktfamiljen en gång i månaden ( gjorde det i 13 år ).

    2005 en eftermiddag när jag kom hem från skolan berätta mamma att jag skulle börja i en barngrupp som heter Ventilen . Mamma berättade att Ventilen var en grupp för barn som har en förälder som dricker för mycket . Först förstod jag inte för tänkte jag inte behövde någon hjälp , jag behöver bara ta hand om pappa och se till att han inte drack några burkar som alltid stod på bordet och att jag skötte mig så skulle allt bli bra. Jag började gå i stödgruppen 1 gång i veckan , där fick vi träffa andra i liknande situationer . Vi fick göra olika övningar men vi åkte även på olika utflykter .

    Året När jag fyllde 10 flyttade pappa till Katrineholm, till en annan kvinna. Så jag och min näst äldsta bror började pendla till mamma och pappa. Vi var hos pappa var fjärde helg. det blev allt mer stökigare och ofta bråk på kvällarna. Min storebror satte på film till mig på vårt rum för att jag inte skulle tänka på bråken. Fast hörde dem ändå. Jag hatade verkligen alla högtider eller kalas för pappa var alltid jättefull eller att det var bråk mellan mamma och mina syskon , Jag var alltid jätte rädd och önskade ofta att jag hade en annan familj.

    Jag kommer ihåg när vi var i Stockholm med pappa och min då varande plastmamma. Vi hade kommit till stället vi skulle sova efter varit och besökt några bekanta till min låtsats mamma. Pappa tog fram öl direkt och satte sig vid Tv:n. Jag skulle sova för det var sent, men kunde inte för visste vad som väntade. Jag låg inne i sovrummet och hörde att det blev högljuddare och högljuddare. När jag hörde Lena säga högt eller typ skrikande - Nu går jag och Fanny! Jag blev jätte rädd att dom skulle försvinna ifrån mig så jag sprang ut ur rummet gråtandes och försökte stoppa dom . Lena sa att dom kommer tillbaka och gav mig bilnycklarna och sa - Här gå och lägg dig igen . Då kom pappa och skrek på mig och sa va fan gör du uppe du sak sova. Gå in i rummet annars slår jag på käften!. Jag sprang in på rummet och låg och vänta på att lena och Fanny kom tillbaka . Efter den helgen fortsatte vi dock åka till Pappa även om vi alltid hade en klump i magen.

    2007 så flytta mamma och vi barn till Mellerud. Så blev det bråkigare mellan mamma och min store bror. Så visste inte riktigt hur jag skulle hantera allt. Jag hade svårt att koncentrera mig i skolan . Jag var oftast den tysta i klassen , bad väldigt sällan om hjälp . Men på hösten fick jag även där börja i stödgrupp i Mellerud. Vi hade träffades varje vecka och det var nytt tema varje gång som vi pratade om .

    På höstlovet det året skulle jag åka till pappa men samma dag som jag skulle åka blev tåget inställt så då fick jag ta en taxi istället. Det var en kvinnlig chaufför som körde mig. Hon var väldigt snäll , vi pratade en stund sen så sa hon att det var okej att jag sov. Jag sov nog trettio minuter. Sen vakna jag igen klockan var nog runt 12 på dagen , chauffören frågade mig om jag var hungrig . Jag tvekade först sen nickade jag tyst. Chauffören log och körde till närmsta McDonalds och så beställde hon mat till oss båda. När vi hade ätit färdigt så körde hon mig till Katrineholm tågstation . När vi var framme frågade hon mig om min pappa hade kommit än och det hade han inte . Jag sa till henne att jag skulle vänta på pappa där på stationen . Men chauffören sa att hon stanna tills min pappa kom för hon ville se så att jag kom fram ordentligt . Vi fick vänta i en timme sedan kom han . När jag kom dit så berättade dom att vi skulle åka och hämta en hundvalp dagen efter . Vi gick upp väldigt tidigt dagen där på . Vi skulle åka långt sen skulle vi lämna min då varande plastsyster Fanny på ett läger . På vägen dit så började Fanny och pappa att gräla. Jag önskade just då att jag bodde i en annan familj. När dom hade släppt av henne, så åkte vi och hämtade hundvalpen, vi döpte honom till Putte.

    Jag minns den julen Jag och min store bror var hos vår pappa . Morgonen började bra jag vaknade tidigt ,så jag satte på en film Rudolf med röda mulen. Efter ett tag började pappas då varande tjej med maten lukta gott. Pappa vaknade kl 11. Först var det bra men efter ett tag börja dem gräla inne i köket . Jag gick närmare köket men inte ända in då hör jag Lena säga - måste du börja dricka redan nu . Pappa svara att han bara skulle ta en öl men kl gick och han tog en till .när kl var 2 så kom vår halvbror och det märktes att han inte heller var nykter . Vi satte oss och åt maten men jag satt tyst för våga inte säga något . Efter en stund så säger vår halvbror något som pappa blev arg för. Så då började dem bråka Men lugnade sig . Efter det öppnar vi julklappar och såg på en film efter det skulle jag sova . Men de började bråka igen . Jag låg i pappas och lottas sovrum . Då stormar pappa och min halvbror in i sovrummet och ut till balkongen . Efter en stund kommer de in igen och skriker på varandra. Jag drog över en kudde och gråt panikslagen. Min äldsta Storebror försöker lugna ner mig, men han lyckas inte så jätte bra . Men jag och min näst äldsta bror åkte hem efter två dagar.


    Sommaren 2008 Så var jag hemma hos min pappa (Harry ) och hans tjej Lena och de skulle ha en fest för att pappa fyllde sextio. Redan på morgonen när jag vaknade hade jag stor tjock klump i magen. Jag gick upp och ut i köket men ingen var vaken så jag satte på en film och väntade på att de andra skulle vakna . När klockan var närmare lunch så hade de andra vaknat , då hade jag fortfarande en klump i magen. När jag hade ätit klart gick jag och bytte om till klänningen jag skulle ha på mig, den var gul med orange hjärtan på . Precis innan vi skulle gå så började Lena och pappa små gräla inne i köket , när jag hörde det så knöt sig klumpen i magen på mig .

    Klockan fem började vi gå mot festlokalen när vi hade kommit fram mötte vi gästerna . Under middagen så satt vi barn vid ett eget bord och de vuxna vid ett annat. Ju längre tiden gick desto mer drack de vuxna och när de drack så blev klumpen i magen större. Jag bestämde mig för att ta hand om de yngre barnen så jag tog med dem ut och lekte med dem utanför lokalen.

    Runt nio tiden så bestämde de vuxna att festen var slut på restaurangen och att de skulle vara efterfest hemma och när vi hade kom hem fortsatte de vuxna att dricka och uppförde sig konstigt. Jag satt i soffan en stund och då kom Lena vinglandes och satte sig bredvid mig och sa – Vet du Ronja att när man är så här berusad som jag är så sluddrar man när man pratar jag hoppas det inte gör något för dig. Sa hon och kramade mig och jag kände att hon luktade alkohol och jag vill inte ha någon sån hård kram.

    Efter en liten stund så tänkte jag att de andra barnen ska inte behöva se detta så Jag tog en bok från bok hyllan ” Pippi flyttar in” och sa åt de andra barnen att de skulle följa med in till pappas och Lenas sovrum och de följde med och vi satte oss i sängen.

    jag och läste ända tills de andra hade somnat och då jag försökte jag också sova men det gick inte jag kunde verkligen slappna av och klumpen i magen var tung som cement. Plötsligt så Öppnades dörren och barnens föräldrar kom in och hämtade barnen .

    Några minuter senare så kom några andra in i rummet men jag fortsatte jag att låtsas sova , men hörde rösterna och jag hörde att det var pappa och min storebror Kim – Kim jag lovar att detta är sista gången och att jag ska sluta dricka sa pappa , - bra sa Kim , så gick de in till de andra igen.

    När klockan hade blivit tre på morgonen så hade jag inte somnat ännu dörren öppnades ytligare en tredje gång så blundade jag och andades långsamt ännu en gång då hörde jag på stegen att det var Lena som gick ut på balkongen , efter nån minut hörde jag en dunst och jag gick ditt och kollade . Där fick jag se att Lena låg där på balkongmarken . - Lena? Lena? Lena du måste vakna sa jag gick jag lite närmre Lena lever du ? . jag måste hitta sprayen tänkta jag och gick in och letade bland lådorna vid pappas säng men hittade inte någon spray så jag gick till balkongöppningen och såg att hon fortfarande låg livlös på marken jag gick fram till sovrumsdörren men tvekade och gick tillbaka och tittade på Lena men gick till sovrumsdörren och gick till de vuxna som satt i vardagsrummet. - vad gör du uppe så här sent ? Frågade de mig lite surt, jag tittade på dem och vinkade och sa – Kom . - När barn beter sig sådär så är det något sa Bosse som var Lenas bästa killkompis reste sig och följde med mig till sovrummet.

    När Bosse och pappa fick se Lena så började de leta efter sprayen .Jag stod och kolla vad de gjorde samtidigt som tanken – jag har dödat Lena dök upp. Men efter två minuter piggnade hon till och blev kontaktbar. Jag gick och la mig på luftmadrassen jag skulle sova på . De vuxna hjälpte lena så hon fick lägga sig i sängen och vila.

    Några minuter gick och jag låg och tänkte vad ska hända nu , då kom pappa och skällde ut Lena. - Jävla käring hörde jag honom säga . -låt mig vara sa Lena med höjd röst och försökte ta sig upp ur sängen men då trappade hon fel och satte foten på luftmadrassen så fick jag panik och drog kudden över huvudet och tårarna började forsa och så började jag skrika – ahhhhh ahhhhhh. - Harry titta på din dotter är det här normalt tycker att ett barn beter sig så här ! sa Bosse och tittade på mig när jag låg där panikslagen

    Efter någon minut kom min storasyster in i sovrummet – va fan är det som händer här Och vad gör du vaken du borde sova ! Sa hon och tittade på mig . Min storebror kom även in i rummet .

    Min syster och pappa började gräla men hon sa åt mig att ta på mig klänningen igen och sen att jag skulle gå in i Linneas rum och försöka sova. Jag gjorde som hon sa och när jag var på väg att resa mig så hann jag precis upp innan min store bror brottade ner pappa på madrassen . Jag tittade på pappa med skärrade ögon och sen gick jag in till Linneas rum och hon fråga vad som hände jag försökte berätta men jag var fortfarande rädd.

    Men sen försökte jag sova igen men det gick inte men efter drygt en timme så kom min syster in till oss med tårar i ögonen och sa att vi skulle packa våra saker. Jag följde med min syster och kollade efter vad vi skulle packa .

    Efter ett tag kom två män i nån sorts uniform och sa att pappa skulle följa med dem . Det snurrade tusen frågor i huvudet på mig, - vart ska pappa . Nej ni ska inte ta med honom jag kan ta hand om honom, varför berättar ingen för mig vad som händer tänkte jag . - kom nu vi ska åka till mamma sa min storasyster . Jag tog på mig skorna följde med till bilen och så körde min syster hem mig till mina kusiner där mamma var på kalas . När jag kom dit var jag jättetrött så jag gick och la mig och sov i min morbrors säng medans de andra barnen lekte . Efter det året tappade jag kontakten med min pappa.

    Jag var hos mamma hela tiden men när min näst äldsta storebror började gymnasiet 2009 så började även han må dåligt . Mamma och han bråkade jättemycket och han spelade jättemycket dataspel men slutet av 2010 och början av 2011 så fick han göra en undersökning där det visa att han hade depression och torgskräck . Men höst 2010 så fick jag även kontakt med pappa igen jag började åka dit igen på skollov för trodde och hoppades att han hade förändrats och slutat dricka men det hade han inte. 2012 så skickade jag ett brev till honom och beskrev hur jag kände och gav honom valet mellan mig eller alkoholen. När han han hade fått mitt brev så ringde han jätte arg och la all skuld på mig, den dagen bestämde jag mig att bryta kontakten med min pappa.

    Jag började även gymnasiet det året dom hade skolinternat på den skolan .jag hade sökt det men fick avslag på det. Men jag och mamma överklagade det . Men ännu en gång så fick vi avslag igen. Så hela första året fick jag pendla mellan skolan och Mellerud . När jag var hemma så bråkade jag och mamma väldigt mycket.

    På våren 2013 så testade vi söka en ny ansökan igen om att få bo på internatet det tog några månader men efter några månader så blev vi kallade på möte med socialen med dem som skulle besluta om jag skulle få bo på skolan eller inte . Dagen kom och vi skulle på mötet , när vi kom in i rummet så sitter det tolv till fjorton stycken runt ett stort bord . Jag blev jättenervös när dom alla satt och titta och lyssnade på mg. När jag skulle berätta varför jag ville och behövde bo på skolinternatet . Jag berättade bara om hur det skulle hjälpa mig med mitt funktionshinder , men jag berättade inte om våra bråk hemma. Jag fick svar på min ansökan på sommarlovet , där jag fick svar att jag fick bo på internatet . Jag flyttade upp dit och bodde där på veckorna när skolan var igång, men på helgerna var jag hemma. Jag och mamma bråkade ofta när jag var hemma, jag berättade aldrig för någon om hur det var hemma på helgerna . För det kändes som att det alltid var mitt fel, så jag skämdes. Jag trivdes att bo på internatet för det kändes som att de personerna som bodde där brydde sig och tyckte om mig .


    Åren gick och det var som det brukade. Jag var på skolan på veckorna och hemma på helgen. Men 2016 så tog jag studenten men enligt mina lärare fick/får jag bara säga att jag tog examen . Jag flyttade jag tillbaka till Värmland Jag bodde då ett tag hos min kontakt familj men vi började vi bråka så pass mycket att jag inte orkade bo kvar där. Då jag bodde hos min näst äldsta syster och hennes dotter istället under tiden jag letade lägenhet .

    Men när jag flyttade dit så upptäckte jag att hon hade ätstörning så jag började försöka se till att hon åt mat. Våren 2017 så upptäckte även hennes PT det hon blev strängare mot henne . Min syster började äta igen och minskade träningen. Men sen kom hösten och hon började må dåligt igen. En gång fick jag till och med stoppa henne från att ta självmord

    men hösten 2017 kom vändningen när jag gick med i en fackförening som heter Fastighets där träffa jag personer som verkligen stöttar en och som tror på en . Tack vare de personerna har jag börjat förstå att jag är viktig och att jag kan klara saker, dom har fått mig känna mig värdefull. Jag är så tacksam för dessa människorna och Tack vare dom så träffade jag mitt livs kärlek. Men 2018 hittade jag även organisationen TryggaBarnen de hjälper barn och unga från 0 till 25 år som lever i en familj dysfunktionella familjer . De har även hjälpt mig otroligt mycket . Jag vet inte vad jag hade gjort idag utan dessa människorna de är verkligen hjältar.

    Idag är jag 23 år jag går jag i samtalsstöd och pratar, men jag ha även gått i stödgrupp på kuling för unga vuxna. Jag ska nu studera jag hade inte vågat göra det utan dessa personer och min pojkvän vid min sida .


    SÅ TILL DIG SOM LÄSER DETTA DU ÄR INTE ENSAM DET FINNS HJÄLP ATT FÅ OCH DET ÄR OKEJ ATT BE OM HJÄPL . DU HAR RÄTT ATT MÅ BRA TROTS DIN/DINA FÖRÄLDER / FÖRÄLDRAR MÅR DÅLIGT . DET ÄR OKEJ ATT PRATA OM DET .

    JAG TROR PÅ DIG STOR KRAM TILL DIG SOM LÄSER DETTA
    Ronja
    31 jan 2020 12:32

  • Tack, du fick mig att känna mig mindre ensam <3
    Anonym
    17 aug 2020 13:44

  • Skickar Styrke kramar till dig. Du är så stark och modig.

    Våga öppna dig för en vuxen som du litar på och känner dig trygg med.

    Du har rätt att må bra och känna dig trygg <3

    Du är inte ensam vi är många fler och tror på och stöttar dig .

    Massa kramar till dig
    Ronja
    19 aug 2020 07:36

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.