Hej Anonyma anka!
Ge ansvaret till någon annan. Det är inte ditt ansvar att rädda din mamma. Prata med en kvinnojour, de kanske kan ge dig och din mamma råd och stöd. Eller prata med någon annan professionell person som du känner förtroende för.
Svårigheten är att en annan människa, din mamma, aldrig kan tvingas att söka hjälp, samtidigt som hon tvingar dig att finnas där för henne.
Om hon inte vill ta emot hjälp från andra människor så kan du inte tvinga henne till det. Men hon kan egentligen inte tvinga dig att hjälpa henne heller. Du måste sätta gränser. Du måste släppa ansvaret som du känner för henne. Svårt men sant.
Ett sätt är att leta upp olika kanaler där hon kan få hjälp: t.ex. kvinnojour, diakon, kurator. Ta själv kontakt med någon som du tror kan hjälpa din mamma. Prata med dem tills du får förtroende för dem. Fråga vad de kan hjälpa din mamma med. Fråga igen och igen, tills du känner att du vet och förstår hur de kan hjälpa din mamma. När du känner dig trygg med dessa kontakter så kan du helt enkelt tala om för din mamma att de här personerna och organisationerna finns. Ge henne telefonnummer och mejl, och ge henne adressen till hemsidorna så att hon kan läsa på själv i lugn och ro.
Sedan säger du klart och tydligt men samtidigt vänligt att nu behöver du vara ifred ett tag, men att du älskar henne och hoppas att hon vågar hämta hjälp. Att hon måste börja ta hand om sig själv, och vara rädd om sig själv. Precis som du också behöver.
Och nu det viktigaste: sedan stänger du av telefonen. Du kan blockera henne, eller låta bli att svara när hon ringer eller smsar. Se till att mejlen kommer in i en mapp som du inte behöver se, och att de öppnas automatiskt där så att du inte ser när hon mejlar dig. Ett byt mejl och telefonnummer. Gör det som passar dig bäst, men se till att få en paus från din mammas kontaktförsök.
Skaffa dig ett eget utrymme. Det är jättesvårt. Du behöver antagligen prata med en kurator eller annan stödperson själv för att orka sätta de här gränserna mot din mamma. Men det är viktigt att du sätter gränser. Att du tar en paus från din mamma. För att ni i slutänden alla ska må bra.
Du skriver att du är helt slut. Det är allvar. Du kan inte ha det så här längre. Du måste själv förändra din situation genom att sätta gränser. Det kan kännas grymt och du kan bli orolig över hur din mamma mår och har det. Men hur har du det? Hur mår du? Du har faktiskt rätt att lyssna på dig själv, och ta ansvar för det du själv behöver. Det är så viktigt. Lyssna på ditt eget rop på hjälp. Du är viktig.
Det är bra att du skriver hit. Det är ett första steg. Men du behöver också hämta hjälp närmare dig själv, där du bor. Se till att ta kontakt med någon som kan stödja dig i att sätta gränser mot din älskade mamma. Både hon och du behöver att du säger ifrån och att du verkligen vågar sätta dina gränser.
Du har rätt att ta hand om dig själv och ditt eget liv. Du kan inte vara ett så stort stöd för din mamma som du varit hittills. Det är ohållbart. Ingen klarar det i längden. Du skriver själv: "Jag klarar inte detta mer. /.../ jag blir helt slut". Det är viktigt att du lyssnar på det.
Jag önskar att du får styrka att sätta de gränser du behöver. Du har rätt till det. Och även om din mamma ger dig oro, ångest och skuldkänslor när du sätter de här gränserna så ska du försöka att inte lyssna på det. För det kommer att bli bra för din mamma också om du sätter dina egna gränser. Det kommer hjälpa henne. Hon kommer att tacka dig en dag för att du satte en gräns. För att du fick henne att förstå att hon inte kan ge ansvaret till dig. När du sätter dina gränser, och låter bli att coacha och stödja din mamma hela tiden så kommer hon tvingas att ta itu med sin egen situation. Hon behöver lämna en situation där hon blir misshandlad. Hon behöver professionellt stöd. Men om du finns där hela tiden och stöttar din mamma så "hjälper" du henne bara att orka stå ut i en destruktiv situation. Hon kommer att stanna kvar längre och bli slagen längre, om du fortsätter att finnas där för henne.
Därför kommer det bli bra för alla om du sätter dina gränser, och ger dig själv den vila och återhämtning som du behöver.
K.
17 aug 2020 09:50