Du har aldrig för lite emot henne, det handlar helt om hur du mår. Till skillnad mot domstolen så har du ingen skyldighet att bevisa dina påståenden. De skall utgå från att du befinner dig i en utsatt situation och utreda via samtal vad du och din syster har för behov.
Trots att du inte är myndig ännu har du möjlighet att flytta hemifrån. Jag har haft vänner som fått den möjligheten. Det rör sig bara om ett år, så socialen står för lägenhet och stödfamilj eller kontaktperson. Du skall inte behöva vara rädd för att kontakta socialen.
Om du söker på socialtjänstlagen + jäv på Google så hittar du mer information. Du kan också söka på handläggning inom socialtjänsten. Det är rätt mycket att gå igenom, men en PDF har oftast en innehållsförteckning så du kan få ut rätt information utan att söka ihjäl dig.
Lagar och regler är väldigt byråkratiskt formulerade. Men Wikipedia kan vara till god hjälp. Så här står det om Jäv om man slår upp det i ett lexikon.
Jäv är en rätts- eller beslutssituation där en person kan tänkas vara partisk eller där det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för personens opartiskhet. Den som invändningen riktas mot kallas jävig. En jävig person får inte delta i beslutet i fråga eller i förberedelserna för beslutet.
I korthet betyder det att ingen som känner din mamma eller din familj har rätt att ta beslut eller bestämma något för att de inte är opartiska. Det här skyddet finns hos alla myndigheter.
Själv bor jag i en större stad som tyvärr fungerar som en liten håla på landet. Det känns nästan omöjligt att hitta någon man kan lita på. Har du någon som kan fungera som ombud så kan det vara ett sätt att nå rätt person utan att du kommer till skada. De kan höra sig för och se till att du får rätt hjälp.
En start kan vara att ställa en fråga via nätet. Exempelvis om man kan vända sig till socialkontor utanför din bostadsort för att komma i kontakt med någon.
https://www.barnombudsmannen.se/for-dig-under-18/
Det är extra jobbigt när man har yngre syskon. Det vore ju bra om ni kan dela på en stödperson eller familj så ni kan komma ifrån, för att sköta era studier eller bara ha någon att prata med. Jag har tyvärr ingen egen erfarenhet. Men jag vet att stödet beror helt på vem ni får tag på.
Därför kan det vara bra med någon form av ombud så ni får säga ert utan inblandning hemifrån.
Föräldrar som ställer höga krav, även de som gör det i all välmening, skadar sina barn. Det är viktigt att det finns rim och reson i deras påståenden. Alla krav skall kunna användas i framtiden, annars är det bara ett uttryck för narcissism. Städa och liknande är krav för att man skall grundlägga ett gott beteende. All inlärning skall ske med lek och alla krav skall föregås med egna exempel.
Det är inte meningen att man skall kväva barnen, göra nytta tråkigt eller obehagligt. Bestraffningar är helt åt helvete. Belöningar däremot fungerar motivationshöjande och gör saker lite roligare. Ni tycks ju tycka om skolarbetet, så vad klagar hon för?
Men jag känner igen kontrollfreak när jag hör talas om dem. Rädsla vet jag mycket om. Vanligtvis byts rädslan ut mot trötthet och sen ilska. Man har helt enkelt fått nog av diktaturfasonerna. Viktigt är att använda de känslorna konstruktivt. Att utnyttja envishet och förakt för att bygga upp något eget. Skolan och betyg är en bra start bort från elakheterna. Låt inte andra få dig att ge upp och skaffa dig en bra inkomst. Pengar köper en hel del frihet, det är lätt att glömma det när man helst vill vara ifred och slicka sina sår i ensamhet.
Min mamma hör i syne, men det tog tid att komma underfund med det. Trodde jämt att det var det jag sa och inte det hon hörde inne i huvudet. Men vilket som egentligen, stressen är nog densamma oavsett hur det ligger till med den saken. Men grundregeln är att man som barn inte har någon skuld i föräldrarnas humörsvängningar. Om man nu var så besvärlig som de säger, så är det dem man skall skylla på. De kan vända på det hur de vill, men de bär alltid skulden själva.
Det märks på ditt sätt att skriva att du är en snäll och omtänksam människa. Så försök att lägga hennes anklagelser bakom dig. Se till att få någon att prata med, det kan vara en kompis, någon på skolan eller en kurator. Att höra sig själv formulera sina rädslor hjälper för stunden. Oron i kroppen lindras bäst med ensamhet eller motion. Man kan gå bort problemen eller spela innebandy. Det spelar ingen roll, bara man får göra något som låter dig slippa tänka på obehag hela tiden.
Torsten
29 dec 2017 02:36