kuling.nu - Tankar om hat

Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Tankar om hat

Skriv svar

Till forum

  • Jag har tänkt på det här med hat. Det är många som skriver om hat här, och det är inte så konstigt. Jag tror att man hatar när man känner sig maktlös. Du hatar den som gör dig illa, för att man känner sig så maktlös i situationen och relationen.

    Du är beroende av din förälder under uppväxten eftersom du bor under samma tak och eftersom dina föräldrar har ansvar för dig och kan bestämma saker över dig.

    Men det som är jobbigast är kanske när föräldrarna inte ser dig, när de tvärt om bara ser sina egna behov och försöker manipulera dig.

    Jag tror att vi slipper känna ett sådant stort hat om vi försöker tänka lite mera på oss själva. Tänk på dig själv. Bry dig om dig själv. Vad behöver du? Vem vill du umgås mera med? Var någonstans trivs du? Vad tycker du om att göra? Vem skulle du kunna prata med och berätta hur du känner?

    En sjuk förälder som också är elak är det ingen idé att försöka få kärlek och förståelse från. Ta en paus. Vänd dig istället utåt. Kanske finns det någon snäll faster eller morbror du kan prata med istället? Eller en kompis förälder? Eller någon vuxen inom en fritidsaktivitet?

    Se till att ha någon fritidsaktivitet utanför hemmet. Det finns saker som inte kostar så mycket eller som kanske till och med är gratis. Titta på kommunens hemsida, titta på museernas hemsida, de brukar ha olika aktiviteter på loven, titta t.ex. på Svenska kyrkans hemsida, titta på bibliotekens hemsida. Alla de här brukar ha gratis aktiviteter för barn och ungdomar.

    Se till att försöka göra saker som du mår bra av, på riktigt. Träffa kompisar du trivs med, lära känna nya personer på någon fritidsaktivitet, gå promenader, åk kana på snön med plastpåse (om det finns snö), låna böcker, koka te eller choklad åt dig själv, plocka blommor på våren, cykla ut i naturen om du har cykel, ta bussen till något museum. Våga göra detta, trots att din förälder är sjuk och trots att du är orolig för att föräldern inte klarar sig utan dig. Din förälder kan ta kontakt med någon annan vuxen när föräldern behöver hjälp. Du har inte ansvar för din förälder, även om din förälder skulle tycka det. Det är aldrig barnen som har ansvar för de vuxna.

    Om du börjar bry dig om dig själv lite mera, så tror jag att hatet kommer att minska. Du är fortfarande ledsen, orolig och kanske heligt förbannad på din sjuka förälder. Och det är som det ska. Det är helt naturligt att känna så. Men du slipper hatet om du börjar visa mera kärlek och respekt till dig själv. Se till att hitta pauser från din sjuka förälder. Du behöver det. Ingen kan vaka dygnet runt i längden. Det gör oss bara utmattade.

    Det är viktigt att få pauser och kunna koppla bort det som är jobbigt hemma. Du har rätt till det och det är viktigt. Kanske vågar du också ta kontakt med någon annan vuxen som du litar på.
    Karolina
    21 dec 2017 10:42

  • Kompisar är allt när man växer upp med en sjuk förälder. Dom blir den grunden som gör att man orkar gå vidare. Så var rädd om dem. Särskilt de man skaffar i unga år är värdefulla. Dom kan din historia och den dag du brakar ihop får dom ingen större chock. Det blir inget "oj det hade vi ingen aning om etc..." utan mer "jo vi märkte ju.."
    Det känns skönt och bekräftande. Kompisar ser det utifrån. En familjemedlem eller släkting kan ha svårt att vara objiktiv och är i många fall även medberoende i släktens kanske långa livshistoria av dysfunktionalitet. Tyvärr kan den som vill bryta mönstret även framställas som det svarta fåret. Då är kompisar de enda som finns kvar och kan ställa sig utanför och ge just dig ett mer sunt och objektivt stöd. Var rädd om vännerna.
    Gardenia
    22 dec 2017 22:12

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.