Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Vet inte vart jag ska ta vägen

Skriv svar

Till forum

  • I min familj förkommer det psykisk och när det är som värst, fysisk våld av främst min mor. Jag är stensäker på att hon är psykiskt sjuk, för hennes oprovocerade raseriutbrott är allt annat än sunt på många plan. Nu till saken, jag har beslutat att inte fira jul i år med familjen då det blev väldigt illa förra året, och jag fick ta första bästa nattåg till mitt internatboende för att rädda mig själv. Jag har frågat såväl kamrater och släkt om det är möjligt att få fira jul med någon av dom, men får bara nekande svar såsom "vi känner inte varandra såväl", "det är en dag för bara vår familj" etc. När jag har pratat med andra om hur jag ska göra så säger majoriteten att jag får i sådana fall fira julen själv, se det som en *vanlig dag*. Dilemmat är att jag är en sällskapsmänniska, och mår lika dåligt av att vara ensam i de lägen såsom att behöva vara med familjen. När folk säger *nä men julen är inte så speciell*, men när jag frågar om jag får fira tillsammans med någon eller några så blir svaret ett annat. Ren hyckleri anser jag, och blir skitledsen. Varför säger folk att jag inte ska se den som någon särskild dag, men när jag frågar nära och kära om det finns plats för mig med, så målas det upp att just den dagen är superspeciell? Vad ska jag göra? Hoppa utför ett stup och dö? Någon som vill öppna upp sitt hem just den 24/12 för en som inte klara av att vara ensam just den dagen. Att fira den med min familj bedömer jag inte som ett alternativ för i år, då jag inte vill hamna den otäcka sits jag hamnade i förra året. Hjälp mig tack. :'-(
    Irina Eriksson
    15 okt 2017 23:29

  • Hej
    har du varit i kontakt med Maskrosbarn?
    http://www.maskrosbarn.org/vara-aktiviteter/
    Kanske finns det någtot hos dem som kan vara stöd för dig.

    Kramar

    katarina adm.
    16 okt 2017 08:02

  • Dilemmat är att jag är 24 år. Gapet.se kan inte jag registrera mig på, då inte kommunen är registrerad. Maskrosbarn är ju upp till 18 år. Därav min panik och ångest.
    Irina Eriksson
    16 okt 2017 08:45

  • Vissa hotell/herrgårdar har julfirande, och kanske kan man söka stipendium till avgiften. Kuratorn på din skola vet kanske vilka stipendier som finns att söka.

    Ett annat alternativ är att studentorganisationerna vid universitet och högskolor ibland har julfirande.

    Och ett tredje alternativ jag kommer på är Svenska kyrkan. De brukar ha fina, stämningsfyllda julfiranden som är gratis att delta i.
    Karolina
    16 okt 2017 13:05

  • Du sätter dig själv i första rummet och håller dig undan, vilket är bra. Ger du efter kan du förlora tron på dina medmänniskor och det är mindre bra.

    Du försöker hålla en rak och öppen konversation, det fungerar sällan i gamla sällskap. Det finns en anledning att de inte har bjudit in dig tidigare.

    Jag tror inte det beror på dig, i så fall hade de inte använt standardiserade ursäkter utan istället sagt som det var. Att de har problem själva att ta hand om.

    Fem procent har ingen att fira Jul med så du är inte ensam, ytterligare tre procent är ofrivilligt ensamma och några få procent bryr sig inte längre och kallar det självvalt, men firar gärna med andra om och när de kan.

    Det är lite luddigt med överlappningar men minst en på tjugo firar Jul ensamma, i storstäder kanske närmare en på tio.

    Råden är alltid desamma; använd Facebook i första hand, om du är yngre kan du prova Instagram och lägga upp en bild som säger allt.

    Internet ger också möjlighet till vänskap på distans, så man kan till exempel plocka upp gamla vänskapsband och blåsa nytt liv i dem (men videolunch är mest en plojgrej de kör med på film).

    Att starta ett evenemang som; äta bröd och gråta på golvet och sätta datumet till nyårsafton kan ge 38 000 nya vänner som vill delta. Men som killen bakom evenemanget sa; hur skall jag kunna lipa ensam med min brödskiva när ni alla tittar på? Ironin bakom eventet gick förlorad.

    Grupper fungerar alltid och de finns redan. Vanligtvis är det nyinflyttade, vi svenskar är bra på vänskap, men vi håller för hårt i dem vi redan har. Leta reda på lokala grupper och gå med där.

    Prova att bli volontär. Volontärbyrån vill alltid ha folk, men det kan variera från stad till stad. Det finns också evenemang som riktar sig till ensamma som stadsvandringar och julbord.

    Jag anser att vara aktiv är alltid ett plus, men det finns väldigt mycket oskrivna regler som varierar från stad till stad. Det gör det problematiskt i början av nya bekantskaper, men man lär sig snabbt!

    Lite är sånt som uppstår när man vill förändra något, det händer hela tiden när en förbättring visar sig bli en försämring istället. Senaste byggboomen är ett bra exempel.

    Man byggde bort bostadsproblemen, men man måste vara mycket nära vänner för att samsas på så små ytor. Jag tror ingen anklagar lägenheten för att folk slänger julgröten i golvet, men irritation är något som smyger sig på folk. Fågelholkarna de bygger idag är för att föda upp ungar, inget annat.

    Förrförra seklet löste folk trångboddheten med att gå på lokal. Idag är det ofta omöjligt eftersom hyrorna i de nybyggda affärskomplexen måste betalas. Det går inte att hålla de gamla ölsjappens priser på mat eller konditoriernas egna hembakta bullar.

    Visst försvann alla slitna fasader, men ingen ville sitta där dagarna i ända för att umgås med de nya priserna. De nya bostäderna var större så folk bjöd på fika hemma.

    Vad jag vill ha sagt är att vi sätter krokben för varandra genom att gnälla. Tjat föder förändringar, men sällan sånt vi ser som förbättringar.

    Ibland sammanfaller olika grupperingars agenda och det blir ändå mer obehagligt. Man skall avskaffa julen för att den är för kyrklig, hednisk eller kommersiell. Hur ska de ha det? Men så länge det rör sig om att förstöra för andra så hittar de ändå gemensamma krafter att jäklas med majoriteten.

    Grubbla inte ihjäl dig varför arga människor är arga, varför inte vänner vill veta av dig just då eller motsvarande känslor de förmodligen inte vet själva. De flesta vet hur olust känns utan att kunna förklara var det kommer ifrån, vissa hanterar det bara sämre än andra.

    Hitta de människor DU vill umgås med genom att öppna dörren för andra. Finns ingen grupp så starta en egen, var rädd om julstämningen, den försvinner inte om man inte vanhelgar den.
    Karl-Henrik
    17 okt 2017 02:53

  • Tack för de tips och råd här. Jag ska få fira jul hos en kamrat i Småland. Skönt när man kan släppa ångesten över julfirandet :)
    Irina Eriksson
    27 okt 2017 16:39

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.