Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Att skämmas hela livet 2006-12-13

Härligat att få ur sig allt utan att bli ifrågasatt om man ljuger,många människor har svårt att ta till sig ,och har svårt att man har vuxit upp på detta vis.

När jag var ca 6 år började jag undra varför min mamma alltid gjorde sig ovänn med alla våra grannar,det var alltid fel på dom,hade dom inga fel hittade hon på en massa osanningar.Från att ena stunden ligga i sängen och inte prata,laga mat skicka mig till skolan,göra sånt ett barn behövde,så vände allt till något så maniskt att man aldrig visste hur det var att öppna dörren hemma.Hon bara tog sina saker och försvann i flera dagar,kom tillbaka och låtsade som inget hade hänt.

Sen började alla hoten mot mig och syrran,passade inte vi oss skulle hon skicka iväg oss på ett hem där dom skulle kolla våra hjärnor,för vi var sjuka i huvudet sa hon.
Det var fel på ALLA utom henne.Hon tvingade mig att byta skola för hon hade bråkat med min lärare,och klasskompisarnas föräldrar.När jag var 14 år satte hon ut en väska med kläder utanför dörren och hade bytt lås.Då fick pappa nog han ordnade så jag fick bo hos syrran ett tag.Men som vanligt utövade hon sitt maktmissbruk,tvingade mig tillbaka jag var ju inte myndig sa hon med ett äckligt flin,ännu en gång var man maktlös.

Fyllde äntligen 18 år flyttade sa upp kontakte kände mig fri från ett svart helvete.Det var vad jag trodde sen började alla telefonsamtal,hotelsebrev,hon hade ju tappat kontrollen över mig kunde inte bestämma längre hur jag skulle leva mitt liv.Nu fick min pappa ta hela skiten han stannade tyvärr för länge,sa att man lämnar inte djävulen själv ostraffat,så man kan lika gärna dö.Han tog livet av sig i våras

Önskar att jag blivit född av någon annan. Detta är bara en liten del av allt som jag upplevt,är vuxen nu och har underbar familj,det är som själva livet tar en vidare.
Karin

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]