Känner igen mig! (Är tjej och 27 år, btw) Har själv haft ett par ganska trassliga förhållanden, med rätt otrevliga killar som egentligen inte brytt sig om mig. (Som mamma) Till slut hittade jag en jättesnäll och go kille, som verkligen fick mig att varva ner, känna trygghet och lugn, han fick mig att inse att jag var värd något och förtjänade bra saker här i livet. Men efter en tid insåg jag att jag kanske inte riktigt kände för honom som han förtjänade. Det var ett otroligt svårt beslut att lämna honom, men det var det jag till slut gjorde. Jag kunde inte riktigt se oss tillsammans i framtiden. Tänker en hel del på honom fortfarande, och känner mig dum för att jag liksom "utnyttjade honom för att kunna må bättre själv". Det var ju inte riktigt så, men det känns lite så, så här i efterhand. Jag kommer i alla fall alltid att vara honom evigt tacksam för den tid vi hade ihop och för det han fick mig att inse, och önskar honom verkligen allt gott i livet. Vi har viss kontakt idag, men eftersom jag har en ny pojkvän så är vi ju inte direkt "nära". Det är jättesvårt att ge råd hur just du ska göra. Älskar du honom, så avvakta. Kärlek och förälskelse "lägger sig" ju alltid efter en tid, men man kan ju fortfarande verkligen älska personen och vilja leva med den "forever". Förälskelse kommer och går ju lite i ett förhållande.. :-) Men om du inte riktigt "känner" för honom så är det kanske dags att våga ta klivet?