Herregud, vad glad jag blir att läsa ditt inlägg! Jag är själv en sådan kvinna som bara sprang på och var glad o snäll och ville vara hjälpsam och fortsatte vara den inlyssnande, hjälpsamma typen ända tills jag började må dåligt. Så fortsatte jag trots att jag mådde dåligt, gjorde självmordsförsök för jag visste ju inget annat sätt. För att komma loss behöver jag "vara elak", som hon kallar mig nu men det är jag ej.

Till slut måste nån högre makt ha gript in  för jag rjade chatta på nätet och efter ett år med en man som speglade bra det jag skrev o sa började vi ses. Nu har jag flyttat från min hemstad till hans stad och vi har gift oss, jag i trots mot min mors fortsatta tokigheter men det fungerar jättebra. Här har jag fått hjälp i olika självhjälpsgrupper och jag läser mycket andlig litteratur så jag får förklaring på varför. Det är en livsprocess att förändra men nu går det inte att bli dum igen, min vän...

Hoppas du oxå hittar din väg ut och in i dig själv så du får medmänniskor som för dig framåt i tillfrisknande i sunda banor.