När jag och min bror var små var vår pappa aldrig hemma utan jobbade hela tiden, om han var hemma ens en dag under helgen var det en stor grej för oss. Om han nu gjorde det brukade han dock inte ägna den dagen åt oss ändå. Det var alltså min mamma som uppfostrade oss helt och hållet, pappa var mer eller mindre en främling trots att vi bodde tillsammans. När jag var 6 år och min bror var 8 skiljde sig våra föräldrar och allt förändrades. Min bror och jag ville självfallet bo mer med mamma eftersom att vi knappt kände pappa. Det vägrade han dock gå med på, och på senare år har jag insett att det inte berodde på kärlek till oss, utan att han ville vinna över mamma.
Pappa skaffade snabbt en ny flickvän, och situationen hemma var helt enkelt inte okej. Ingen tvättade, tog hand om huset eller diskade. Jag gick alltid runt i mina egna gamla slitna och för små kläder eller min brors eftersom att pappa vägrade köpa nya och mamma hade inte råd. När jag sa till pappa att jag ville ha kläder skrattade han åt mig. Pappa och hans nya flickvän bråkade konstant och han misshandlade henne både psykiskt och fysiskt. Den psykiska biten var dock det värsta, för min pappa är extremt manipulativ, och om det är något han vet hur man gör så är det att få andra att känna sig totalt värdelösa. De flyttade isär fler gånger än jag kan räkna, och varje gång vi kom dit från mamma var vi osäkra på om pappas flickvän bodde där eller inte.
Min pappa har alltid särbehandlat mig och min bror; enligt honom har min storebror alltid varit mycket bättre och mer värd än mig och det har jag verkligen fått veta. Det har varit allt ifrån att han har fått mer presenter och julklappar, till att pappa genom att säga saker har fått mig att förstå att jag är sämre. Trots att min bror har sett allt det här hända har han aldrig stått upp för mig mot pappa, trots att han är äldst. Jag tror att det är för att han inte har vågat, pappa har ett farligt humör och kan vara väldigt läskig när han är arg.
Min bror och jag pratade aldrig om det som hände hemma, och jag tror att det till stor del berodde på att vi inte förstod det. Jag vet att jag åtminstone inte fattade vad det var som hände hemma hos oss, utan jag kände mig bara dålig och svag eftersom att jag var så ledsen hela tiden. Vad hade jag för rätt att vara ledsen när jag inte hade en pappa som var alkoholist eller slog mig? Jag vet inte hur min bror upplevde det hela för han kan vara så extremt svår att få kontakt med, men jag vet att han har mått väldigt dåligt. När han var i 16-19 års åldern var han konstant instängd på sitt rum där han satt framför datorn och åt skitmat.Han vägrade prata med oss i familjen och hade inga vänner. Nu mår han bättre, men är fortfarande väldigt stängd.
I efterhand har både jag och min bror kommit fram till att vår pappa är psykopat. Väldigt kortfattat är det en person med ett enormt maktbehov och avsaknad av ånger och empati för andra människor. För att få utlopp för sitt maktbehov tar psykopaten till våld, lögner och manipulation för att bryta ner och få makt över människor i sin närhet. Allt detta utan att någonsin ångra sig eller få dåligt samvete. Centret för våld och aggression i deras hjärnor är extra aktivt, medan centret för ånger och empati är inaktivt eller har väldigt låg aktivitet. Det finns idag inget botemedel mot psykopati, och de blir sällan ens diagnostiserade då de oftast är smarta och duktiga på att spela normala inför omvärlden.
Jag upplever att min och min brors okunnighet om pappas sjukdom ledde till att vi mådde dåligt på olika håll, istället för att "möta en gemensam fiende", om ni förstår hur jag menar. Jag tror dock att vi istället skulle ha kunnat få en extra stark relation ifall vi hade vetat vad problemet var och kunnat prata om det. Jag
Just nu gör jag skolan ett grupparbete om syskonrelationer, och har på grund av min egen bakgrund valt att skriva om hur det påverkar syskonrelationen att ha en psykiskt sjuk förälder. Ovan kan ni läsa min historia och hur jag har upplevt det hela, och nu vill jag gärna höra er. Har ni fått en extra stark relation till era syskon, eller har ni glidit ifrån varandra?
Fanny
01 feb 2013 10:37