Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

hatar min mamma (långt)

Skriv svar

Till forum

  • Förlåt att jag använder fula ord och så men jag är så arg och mår psykiskt dåligt. Min elaka mamma har nervärderat mig behandlat mig illa, sagt saker bakom min rygg jag inte vill att hon ska göra. Hon berättar för alla att jag har aspergers vilket jag skäms över att ha och det vet hon.

    Jag har bett henne snällt att inte berätta det vidare men det gör hon ändå. Hon vet att jag inte vill prata om min diagnos för det är ett känsligt ämne. HON VET att det är det för mig. Jag hörde att hon pratade med en kompis till henne i telefon och jag hörde att hon sa "Jag har en autistisk dotter" Jag blev arg på henne och då skrek hon på mig.

    våra konflikter slutar med att hon skriker och spottar på mig (ok det kommer spot ur hennes mun när hon skriker) och jag brister i storgråt. Att den ena skriker och den andra gråter är inte att lösa en konflikt. Helt ärligt jag är livrädd för henne. Hon tål inte kritik

    Och när jag säger till henne att jag hatar min diagnos får hon ett utbrott och skiker "MEN DET ÄR INTE MITT FEL!!!! AAAHH D:<".

    Hon har supit mycket i alla år och blir mer och mer elak mot mig. Hon har pratat med mig om att hon knarkat och berättat för mig om sitt sexliv. Hon behandlar mig som en samtalskontakt och som att jag ska vara ett moraliskt stöd för henne.

    När jag vill prata om känsliga saker stöttar hon mig inte hon har aldrig stöttat mig. För 6 år sedan var jag ihop med en kille men jag vågade inte bjuda hem honom. Vilket inte var populärt i den familjens ögon eftersom jag alltid var hos dem när vi sågs. Men jag kunde inte berätta för dem om hennes utbrott och alkoholproblem. Men han fick komma hem till mig och min jävla mamma ändå. Jag såg att hon drack starköl fast han var där.........

    Hon har kallat mig "ungjävel" i flera års tid.

    Ger man henne kritik vilket hon inte kan ta håller hon på och ställer sig i offerrollen. Skällde jag på henne när hon var full började hon gråta.....

    Hon var ihop med en psykopat för några år sedan som bjöd henne på knark. när han bodde hos oss kände jag mig inte trygg någonstans. Psykopaten var snarstucken och riktigt elak mot mig. Nu är hon kompis med psykopaten fast han har varit elak mot mig.

    Nu bor jag hos min partner i en trånglägenhet men jag kunde inte bo hemma en dag till. Innan jag flyttade ifrån henne var jag mycket hos kompisar för att slippa henne. Hon sa till sina vänner att jag var mycket hos mina kompisar och då sa hennes kompis "hon gör det för hon inte trivs hos dig" men det vägrade hon tro på för hon är "little miss perfect" tycker hon.

    Hon har under alla år snackat skit om min Farmor..... Jag kan tycka min farmor är jobbig men hatar henne gör jag väl inte. Hon har iallafall aldrig kallat mig elaka saker och berättar inte för hela världen vad jag har. Jag hade en bra relation med henne förut men min mamma snackade så mycket skit om henne så hon förstörde relationen jag hade med henne. Hon gör det än idag och får mig att skämmas över att jag och min farmor är släkt. Jag säger till henne "du behöver inte prata med mig om detta, jag och hon är faktiskt släkt så jag vill inte höra det". Men hon fortsätter göra det iallafall......

    Hon pratar mycket illa om min pappa också eftersom jag inte kan bo hos honom. Hans nya tjej vill inte ha mig och mina halvsyskon där... Min pappa har barn med en annan tjej förhållande innan de han har nu.

    Jag älskar min pappa han gör mig inte ledsen på samma sätt som min jävla mamma gör. Är ledsen att jag inte kan bo hos han och hans sambo. Men jag tar inte det så personligt att hans tjej inte vill ha oss där.


    Men en sak jag inte kan förlåta.... Hon förstörde min relation med min bästa vän. Jag hade en bästis för några år sedan. Hon skrev till min ex-bästis mamma att hon hade svikigt mig och att jag aldrig skulle svika min ex-bästis på det sättet. Jag sa till min mamma att inte skriva det jag bönade och bad om att inte skriva det men hon skrev det ändå och skickade det. Sen dess har jag inte fått tag på min ex-bästis och hon ignorerade alla mina samtal och SMS... visst jag var besviken på min ex-bästis den dagen men sånt händer ju....
    Jag sa till min mamma "Det kan ju bero på att det SMSet du skrev gjorde så hon dumpade mig" då satte min mamma sig i offerrollen och sa "VADÅ! VAR DET MITT FEL ELLER?... >:(" Och då blev jag rädd och sa "nej det är inte ditt fel" bara för det inte skulle bli bråk och utbrott

    Förlåt att detta blev långt :(. Min mamma har förstört mitt självförtroende, är orsaken att jag hatar mig själv och jag kommer aldrig förlåta henne :/ Jag måste tyvärr säga att jag hatar henne. Tyvärr
    Ledsen
    16 maj 2017 14:22

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.