Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

hatar min mamma (långt)

Skriv svar

Till forum

  • Förlåt att jag använder fula ord och så men jag är så arg och mår psykiskt dåligt. Min elaka mamma har nervärderat mig behandlat mig illa, sagt saker bakom min rygg jag inte vill att hon ska göra. Hon berättar för alla att jag har aspergers vilket jag skäms över att ha och det vet hon.

    Jag har bett henne snällt att inte berätta det vidare men det gör hon ändå. Hon vet att jag inte vill prata om min diagnos för det är ett känsligt ämne. HON VET att det är det för mig. Jag hörde att hon pratade med en kompis till henne i telefon och jag hörde att hon sa "Jag har en autistisk dotter" Jag blev arg på henne och då skrek hon på mig.

    våra konflikter slutar med att hon skriker och spottar på mig (ok det kommer spot ur hennes mun när hon skriker) och jag brister i storgråt. Att den ena skriker och den andra gråter är inte att lösa en konflikt. Helt ärligt jag är livrädd för henne. Hon tål inte kritik

    Och när jag säger till henne att jag hatar min diagnos får hon ett utbrott och skiker "MEN DET ÄR INTE MITT FEL!!!! AAAHH D:<".

    Hon har supit mycket i alla år och blir mer och mer elak mot mig. Hon har pratat med mig om att hon knarkat och berättat för mig om sitt sexliv. Hon behandlar mig som en samtalskontakt och som att jag ska vara ett moraliskt stöd för henne.

    När jag vill prata om känsliga saker stöttar hon mig inte hon har aldrig stöttat mig. För 6 år sedan var jag ihop med en kille men jag vågade inte bjuda hem honom. Vilket inte var populärt i den familjens ögon eftersom jag alltid var hos dem när vi sågs. Men jag kunde inte berätta för dem om hennes utbrott och alkoholproblem. Men han fick komma hem till mig och min jävla mamma ändå. Jag såg att hon drack starköl fast han var där.........

    Hon har kallat mig "ungjävel" i flera års tid.

    Ger man henne kritik vilket hon inte kan ta håller hon på och ställer sig i offerrollen. Skällde jag på henne när hon var full började hon gråta.....

    Hon var ihop med en psykopat för några år sedan som bjöd henne på knark. när han bodde hos oss kände jag mig inte trygg någonstans. Psykopaten var snarstucken och riktigt elak mot mig. Nu är hon kompis med psykopaten fast han har varit elak mot mig.

    Nu bor jag hos min partner i en trånglägenhet men jag kunde inte bo hemma en dag till. Innan jag flyttade ifrån henne var jag mycket hos kompisar för att slippa henne. Hon sa till sina vänner att jag var mycket hos mina kompisar och då sa hennes kompis "hon gör det för hon inte trivs hos dig" men det vägrade hon tro på för hon är "little miss perfect" tycker hon.

    Hon har under alla år snackat skit om min Farmor..... Jag kan tycka min farmor är jobbig men hatar henne gör jag väl inte. Hon har iallafall aldrig kallat mig elaka saker och berättar inte för hela världen vad jag har. Jag hade en bra relation med henne förut men min mamma snackade så mycket skit om henne så hon förstörde relationen jag hade med henne. Hon gör det än idag och får mig att skämmas över att jag och min farmor är släkt. Jag säger till henne "du behöver inte prata med mig om detta, jag och hon är faktiskt släkt så jag vill inte höra det". Men hon fortsätter göra det iallafall......

    Hon pratar mycket illa om min pappa också eftersom jag inte kan bo hos honom. Hans nya tjej vill inte ha mig och mina halvsyskon där... Min pappa har barn med en annan tjej förhållande innan de han har nu.

    Jag älskar min pappa han gör mig inte ledsen på samma sätt som min jävla mamma gör. Är ledsen att jag inte kan bo hos han och hans sambo. Men jag tar inte det så personligt att hans tjej inte vill ha oss där.


    Men en sak jag inte kan förlåta.... Hon förstörde min relation med min bästa vän. Jag hade en bästis för några år sedan. Hon skrev till min ex-bästis mamma att hon hade svikigt mig och att jag aldrig skulle svika min ex-bästis på det sättet. Jag sa till min mamma att inte skriva det jag bönade och bad om att inte skriva det men hon skrev det ändå och skickade det. Sen dess har jag inte fått tag på min ex-bästis och hon ignorerade alla mina samtal och SMS... visst jag var besviken på min ex-bästis den dagen men sånt händer ju....
    Jag sa till min mamma "Det kan ju bero på att det SMSet du skrev gjorde så hon dumpade mig" då satte min mamma sig i offerrollen och sa "VADÅ! VAR DET MITT FEL ELLER?... >:(" Och då blev jag rädd och sa "nej det är inte ditt fel" bara för det inte skulle bli bråk och utbrott

    Förlåt att detta blev långt :(. Min mamma har förstört mitt självförtroende, är orsaken att jag hatar mig själv och jag kommer aldrig förlåta henne :/ Jag måste tyvärr säga att jag hatar henne. Tyvärr
    Ledsen
    16 maj 2017 14:22

  • Känner samma sak om min styv mamma, hon har seriöst förstört mitt liv och mitt självförtroendet. Hon blir arg så lätt och vill alltid ha rätt men jag gör tydligen henne ledsen och då fattar inte hon hur ledsen hon gör mig.
    Anonym
    29 jun 2017 12:04

  • Stackarn... Du förtjänar verkligen inte detdär:/ Usch vilken hemsk mamma.. hon kanske har bra sidor i så men blir rent förskräckt av att rns få lösa detta..
    Hdjdjd
    03 aug 2017 01:35

  • Din mamma låter som min syster inklusive hennes spottande. Tyvärr brukar de bli värre med åren, mindre verbala och mer fysiska. Det beror på att barnen växer ikapp dem och de växlar mellan hot och inställsamhet (många tycker de verkar lugnare periodvis). Men det är bara lugnet före stormen innan de börjar slåss när argumenten inte längre fungerar och de börjar att förlora diskussionerna.

    Kritik mot tidigare familjemedlemmar kommer från kritik riktat mot henne. Hon vill inte att du skall lyssna på dem eller få information hon försöker undanhålla dig.

    Jag kan inte se ett spår av autism i ditt sätt att skriva. Jag har träffat tillräckligt många med aspergers för att veta hur de resonerar och tolkar omgivningen. Även om din diagnos stämmer så visar du prov på normal social förmåga. Ta inte åt dig när hon försöker vända det emot dig.

    Din rädsla är befogad för när man överskrider gränser som din mamma gör kan det lätt urarta. Histrionisk personlighetsstörning är det första man tänker på när kvinnor är sexuellt utåtagerande, men medelålders kvinnor med ”ungdomskomplex” kan också fungera.

    Gemensamt är att de går igång på drama och vill ta andras plats om de hamnar i strålkastarskenet. Som barn till sådana föräldrar är man alltid hänvisad till en andraplats. Överhuvudtaget är deras beteende olämpligt och kränkande. Fundera inte så mycket på varför, följ din magkänsla att hålla dig ur hennes väg eftersom den är kantad med katastrofer som hon själv har skapat.

    Skapa det utrymme du behöver, exempelvis med din pojkvän. Slit och spara så mycket du kan så slipper du bo trångbott och ni kan satsa på något större och gemensamt.

    Hat kan nog vara en nödvändighet, som när man letar fel på sin partner för att skrapa ihop tillräckligt många fel för att bryta förhållandet. Känslor är inte alltid logiska så vi använder olika strategier för att komma vidare. När du inte kan ställa din mamma till svars, visa ilska och så vidare så byggs det upp hat. Du behöver en orsak att gå din egen väg och slippa konfrontationer.

    Hat följs av likgiltighet och senare glömska om man inte underhåller beteendet och kräver nya svar. Går du henne till mötes kommer hennes beteende bara att föda nytt hat. Det är dags att sluta ta det personligt och gå din egen väg. Se det som att du är mer värd än så och vänd henne ryggen med stolthet.

    Det låter inte som din pappa har mycket ryggrad, men en handfull personer som är släkt eller nära vänner räcker som socialt skyddsnät. Du kan avvara några och själv bestämma om du vill förlåta de som inte visat kamratskap tidigare och låta dem få njuta av ditt sällskap.

    Stå på dig, du förtjänar lite lugn och ro efter alla bråk!
    Anonym 2
    08 aug 2017 13:34

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.