Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Hela familjen en psykos

Skriv svar

Till forum

  • Jag vill inte skriva en lång text som blir jobbig att läsa. Vill bara förklara lite först hur det ligger till.

    Pappa: psykisk sjuk sen innan jag föddes. Tvångssyndrom, vanföreställningar, asperger och narkolepsi. Har lås på kyl, frys och skafferi därför att han tror folk försöker förgifta honom och mig. Ingen kontakt med sin bror eftersom han tror att det är brodern som försöker döda honom och mig men egentligen är det brodern som inte vill ha kontakt med en psykiskt sjuk. Har aldrig träffat mina kusiner.

    Mamma: ADHD, bipolär och narcissistiska drag. Skrek varje dag under min uppväxt tills jag fick flytta till fosterhem då jag utvecklade anorexia och höll på att dö flera gånger av för låg vikt. Ena sekunden älskar hon mig och vill ha med mig att göra (är 22 år nu) och andra sekunden är jag en sjuk person som hon inte vågar träffa. Hon förnekar att hon slog eller misshandlade mig verbalt när jag var liten. Hon förnekar att hon flera gånger sagt att jag behöver banta och bli smal. Hon förnekar att hon städigt jämförde sig med sin bästa kompis dotter som var mycket smalare och snyggare än mig, begåvad på flera sätt och social.

    Jag har autism och anorexia, depression och OCD. Bor med min mormor som jag tar hand om då hon är dement och hypokondriker. Mitt liv är skit och jag har försökt ta mitt liv flera gånger för allt känns så hopplöst. Misslyckats pga, blivit hittat "i tid" alla gångerna. Har fått hjälp för anorexia i över 7 år. Har gått hos 20+ psykologer både privata och statliga. Inget hjälper. Har provat medicin också.

    Min fråga: hur/vad f*n gör man? Finns det nån som har liknande och vill prata och se om det kanske hjälper oss båda? Jag testar vad som bara för att orka fortsätta och kunna finnas där för min mormor
    Momo
    30 apr 2023 16:21

  • När man har många människor omkring sig som mår dåligt och som inte ger en den omsorg och den respons som varje människa behöver så är det mycket lätt att tappa bort sig själv. Mitt råd är att börja lyssna mera på dig själv. När man är ovan med det så kan det vara svårt i början. Det kräver lite träning. Men ju mer du övar desto bättre går det. Börja med små saker. Gör en bra sak för dig själv varje dag. Det kan vara att städa eller diska hemma hos dig själv om det behövs. Eller sätta upp en fin bild på en vägg som du ser varje dag. Eller att köpa något litet som ger dig glädje i vardagen. En fin kopp t.ex. Och om du inte har råd just nu så titta på en Second hand affär efter något riktigt fint till dig själv. Det ska inte vara något halvbra, utan något riktigt fint. Som kan göra dig glad i vardagen. Det är en bra början. Tänk också varje dag: Vad är viktigt för mig idag? Vad behöver jag just nu för att må okej? Hur kan jag tillgodose det?

    Ha inte för höga krav på dig själv, att du måste städa hela bostaden om du inte har tid eller ork, eller att du måste tvätta hela tvätthögen eller liknande. Nej, bestäm dig för något litet som du vet att du kan genomföra och som gör dig glad att du lyckades med. Tvätta det där älsklingsplagget, eller gör det fint till dig själv i ditt rum.

    Det räcker med att du gör någonting lite och enkelt. Det viktiga är att du gör åtminstone En sak varje dag som Du mår bra av. Att du gör någonting för Dig.

    När du tar hand om din mormor så se också till att gå iväg en stund varje vecka, så att du får tid för dig själv. Det kan vara ut i naturen eller till biblioteket, eller till ett café, eller till något annat ställe. Det viktiga är att det ska vara ett ställe där Du trivs. Där du kan känna dig lite mera avslappnad och får en egen avkopplande stund för dig själv.

    Jag tror att det kan vara en bra början.

    Du skriver att du redan gått hos flera psykologer. Men har du varit med i någon anhöriggrupp någon gång, där du kan träffa människor som har varit med om liknande saker som du? Det finns ju anhöriggrupper för den som har en anhörig med psykisk sjukdom, t.ex.

    Om det känns svårt för dig att vara med i en sådan grupp fysiskt och träffas i samma rum så går det kanske att framföra förslag på att ha en gruppverksamhet via något chattforum, eller via videolänk om det skulle funka för dig.

    Jag tror det är många som skulle uppskatta att man kan mötas via internet. Kommunen brukar ha anhöriggrupper. Du skulle kunna mejla dem och fråga efter en grupp som du känner skulle passa dig. Eller fråga om de kan förmedla kontakt till någon deltagare som de känner väl och som de tror kunde passa ihop med att brevväxla med dig, ifall du hellre vill ha kontakt med bara en person.

    Det här var lite tankar. Fundera en stund på vad som känns rätt för dig. Och gör bara det som känns bra, som känns positivt.

    Om du gillar att läsa så mejla biblioteket om tips på en bra bok som kan göra dig glad. Berätta för bibliotekarien vad du är intresserad av. En riktigt bra bok, som man kan läsa om och om igen och som gör en glad, det kan också göra att man mår bättre. Eller en bra film. Eller någon skön musik som gör dig lugn och glad.

    Känn efter varje kväll: Vad var det som gjorde mig glad idag? Och så gör du mera av det. Känn också efter: Vad var det som gjorde mig arg, ledsen, eller stressad idag? Och fundera på hur du kan undvika det, eller minimera det i fortsättningen.

    Ibland är det ju saker som måste göras, som man inte kan hoppa över, men om du känner att det tar för mycket av din energi, eller om det gör dig arg, ledsen eller stressad så kanske du behöver be någon om hjälp. Det går alltid att be andra om hjälp eller ordna så att man underlättar för sig själv. Hitta nya sätt att göra de där sakerna, så att det inte känns lika tungt.

    Om din mormor tar för mycket av din energi så försök att hitta mera pauser från henne. Kanske behöver hon mera hjälp från hemtjänst t.ex? Det är inte meningen att du ska behöva sköta allting som gäller din mormor. Be kommunen om hjälp.


    Hoppas dessa tankar kan vara till inspiration för dig. Hoppas också att någon annan svarar dig här. Men om du inte får svar här så vänd dig till regionens eller kommunens anhörigstöd. (Googla på ordet anhörigstöd på din kommuns eller regions hemsida). Där borde du kunna få kontakt med människor som är i en liknande situation som du.

    Det finns många som är i en liknande situation, och gärna vill ha kontakt. Det är jag övertygad om. Det gäller bara att ni ska hitta varandra. Där tror jag att t.ex. de som har hand om anhörigvården kan hjälpa till att förmedla kontakt. Eller om man frågar en kurator på vårdcentralen t.ex. Eller en diakon i Svenska kyrkan. De träffar ju ofta människor i liknande situationer och borde kunna förmedla kontakt.
    K.
    05 maj 2023 01:04

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.