Jag mår inte bra hemma

Skriv svar

Till forum

• Hej jag är 14 år och lever med min mamma och min pappa och två småsyskon. Ibland kan min pappa bli väldigt sur, han brukar smälla dörrar och kasta saker runt i huset. Några gånger har hållit mig så hårt i armen att jag fått blåmärken. När han är sur är jag väldigt rädd och det har hänt en gång att jag sprungit hem ifrån.
  
  Dock så är han inte bara sur, ibland ger han mig massa nya dyra saker från ingenstans. Det gör mig förvirrad och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han har aldrig sagt till mig att han älskar mig och när jag gråter vilket inte händer så ofta längre så blir han sur och säger till mig att sluta gråta.
  
  När han blir sur gör mamma aldrig något, hon brukar bara göra det värre. Det börjar med att mamma blir lite små sur för något och sen hör pappa det och frågar vad som har hänt och hon berättar då för honom vad det är och då blir han ännu surare. Ibland är det bara skrik hemma och nästan varje dag när min pappa kommer hem så känner jag hur jag bara mår sämre för han alltid är små irriterad när han kommer från jobbet och jag är rädd att han ska bli sur.
  
  Jag vet inte vad jag ska göra eftersom från mamma kan jag inte heller få tröst. Jag vill bara bort ifrån min familj och kunna leva ett normalt liv utan att vilja kräkas varje dag för jag har ont i magen eller tänka att det vore bättre om jag vore död.
  
  Jag har haft tanken med att kontakta soc, men jag har aldrig gjort det. Jag skulle gärna bara bo i en normal familj och känna mig trygg och där jag kan känna mig älskad utan att någon behöver ge mig saker.
  
  Tack för hjälpen!

  Postat av: anonym tjej
  21 maj 2021 08:55
  
  
• Hej Anonym tjej,
  
  Om dina föräldrar är sura på varandra så är det inte ditt fel. Om din pappa kastar saker omkring sig när han blir arg så har han problem. Han har också tagit hårt i dig, berättar du. Att kasta saker omkring sig och ta hårt i någon är inte okej.
  
  Det låter som att dina föräldrar skulle behöva hjälp att hitta bättre sätt att lösa konflikter. Socialtjänsten eller familjerådgivningen kan hjälpa till med det. Men dina föräldrar måste också vara motiverade till att ta emot den hjälpen.
  
  Du skriver att du funderat på att ta kontakt med socialtjänsten, men tvekat. Vad är det som får dig att tveka? Finns det någon annan du skulle kunna kontakta, som känns lättare att prata med?
  
  T.ex. https://bris.se (Barnens Rätt I Samhället). Eller https://www.umo.se/att-ta-hjalp/hit-kan-du-ringa-maila-eller-chatta/(Ungdomsmottagningen på nätet).
  
  Du skriver också att du vill bo någon annanstans. Har du någon kompis som du skulle kunna sova över hos ett tag, bara för att få lite andrum?
  
  Eller någon släkting som du tycker om och har förtroende för, som du skulle kunna bo hos ett tag?
  
  Snart är det sommarlov - vad ska du göra då? Skulle du kunna åka bort på något läger några veckor? Prata med skolkuratorn och hör om hen vet ifall det finns någon lägerverksamhet nu i sommar som du skulle kunna få åka iväg på.
  
  Men gör det nu! Det kan finnas platser kvar, och även om det kostar pengar så kan man ibland få hjälp med kostnaden så att man slipper betala hela. Ibland är det gratis. Prata med skolkuratorn och hör dig för.
  
  Du kanske redan har någon fritidsaktivitet också, prata med ledarna där och hör om de vet någon lägerverksamhet i sommar. Även om det är fullbokat så är det ända bra att visa sitt intresse, för det är alltid någon som hoppar av och då kan du få den platsen.
  
  Försök göra roliga saker i sommar. Var på ställen där du trivs! Gå till biblioteket, besök rolig museum, ta långpromenader eller om du har en cykel kan du cykla iväg och göra utflykter.
  
  Hitta på något kreativt - fotografera, måla, rita, skriv. Du verkar vara duktig på att skriva, så skriv ner dina tankar och gör berättelser. Om du har nära till ett badställe så kan du åka och bada. Du och en kompis kan baka, sy, eller göra något annat som du tycker är roligt. Och om du inte har några vänner ännu så kanske du får några nya i sommar - om du försöker göra saker du trivs med. Var på platser där du trivs, och prova att göra saker som känns roligt.
  
  Var rädd om dig, och lova att prata med någon.

  Postat av: K.
  24 maj 2021 11:09
  
  
• Du har förstått vad du behöver och vill ha stöd! Du bör nog kontakta socialen som du har tänkt och åtminstone få prata av dig med någon utomstående.
  
  Barnkonventionen är en lag i Sverige och inte bara något som angår länder i krig. Barn behöver skyddas i Sverige också.
  
  Sök gärna på “barnkonventionen” på nätet. Officiella sidan är barnombudsmannen.se, men de andra sidorna har samma information. Så välj den som är mest lättläst.
  
  Några viktiga punkter. Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.
  
  Barn har rätt till yttrandefrihet; att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter, med respekt för andra personers rättigheter.
  
  Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling. Barn som av olika anledningar inte kan bo kvar i sin hemmiljö har rätt till skydd och stöd från staten, samt rätt till ett alternativt hem.
  
  Alla under 18 år räknas som barn, så du har all rätt till det skydd som lagen kräver.
  
  Jag känner med dig! Jag hade en liknande situation i samma ålder. Min pappa led av depression och hade likadana humörsvängningar. För det mesta var han helt okej, men jag har förstått att det bara var det jag försökte inbilla mig.
  
  Verkligheten är ofta mycket värre. Min pappa “medicinerade” sig till allt värre missbruk och allt djupare depressioner. Alkohol och droger märks inte så mycket i början, de blir specialister på att gömma saker i hela huset.
  
  Idag tycker jag inte att det var konstigt att han hasade runt huset ibland som en dålig kopia av Ozzy Osbourne och fick okontrollerbara utbrott. Men just då bagatelliserande jag allting precis som min styvmamma som precis som mig hade blivit medberoende.
  
  Medberoende är en försvarsmekanism och förmodligen är det det din mamma lider av. Det är inte en person i familjen som är dysfunktionell, i så fall hade någon satt ned foten och skrikit “- Nu räcker det!”. Min styvmamma var helt oempatisk och levde i sin egen lilla bubbla.
  
  Jag skällde ut henne för att hon inte tog hand om mina styvsyskon och ofta gjorde dem olyckliga och otröstliga. Det var inte mitt jobb att vara mamma åt dem och fixa deras kläder, tvätta deras hår och hjälpa dem med läxorna.
  
  Det står intressekonflikt med stora bokstäver när man är pojke och försöker axla mammarollen. Jag ville bara vara snäll storebror och hjälpa dem med småsaker, läsa böcker för dem och förklara sånt de inte förstod på barnprogrammen på teven.
  
  Jag vet inte vad som är “fel” med din familj. Men jag vet att du inte kan vara något annat än du redan är. Alla försöka att anpassa sig gör att man mår sämre och de inre konflikterna gör dig sjuk kroppsligt som med din magvärk.
  
  Kom ihåg att depression är smittsamt. Speciellt om man är tränad i att känna sig in i andras sinnestillstånd för att överleva eller bara komma överens. Du blir själv deprimerad av att ha en deprimerad person så nära dig.
  
  Dessutom om man inte kan fly eller fäkta som stresshormonerna säger åt dig så fryser man och blir passiv för att minska aggressionerna. Är det riktigt illa brukar utsatta till och med spela död för att få slut på bråken. Eller som apatiska barn, försöka få hjälp utifrån.
  
  Att bara ta emot och vara passiv, känna sig snärjd och instängd i en olustig situation skapar självmordstankar. En lika dålig försvarsmekanism som medberoende, men fullt mänsklig.
  
  Ingen är en supermänniska och alla flyr på sitt sätt. Det bästa är att använda en fungerande strategi som du redan formulerat. Du har rätt till ett bättre liv och har lagen på din sida.
  
  Skydda dig själv och låt de vuxna lösa sina egna problem!
  
  Kom ihåg att du behöver lugn och ro för att klara skolan. Läs åtminstone så du har behörighet till högskolan. Lågkonjunkturen varar nog inte för alltid, men det är dumt att chansa.
  
  Jag valde familjen och fick mer problem än en människa förtjänar. Vara snäll tar dig ingenstans. Inte ens dyra gåvor betyder vad du tror de gör. De flesta ser det som en investering och kräver det tillbaka tiofalt antingen i pengar eller lojalitet.
  
  Jämför de som slår, blommor och ursäkter är i första hand för att inte bli utkastade. Utåt sett är det ett sätt att framstå som kärleksfulla och romantiska i andras ögon. Hur man än ser på det är föremålet för deras uppvaktning den som alltid förlorar.
  
  Du är inte skyldig någon något!

  Postat av: anonym kille
  25 maj 2021 01:09
  
  
• Hej igen Anonym tjej,
  
  Jag har tänkt på det du skrev:
  
  "Jag vill bara bort ifrån min familj och kunna leva ett normalt liv utan att vilja kräkas varje dag för jag har ont i magen eller tänka att det vore bättre om jag vore död. "
  
  Du ska inte behöva ha det så här. Ingen ska behöva går runt med magvärk och vilja kräkas varje dag. Och det är INTE bättre om du vore död!! En massa människor skulle bli jätteledsna om du dog.
  
  Men du behöver berätta för någon hur du har det. Just nu är det nästan ingen som vet hur du har det, eftersom du hållit det för dig själv.
  
  Du är värd att bli lyssnad på, och att få hjälp. Berätta hur du har det. Prata med någon du litar på. Och om du inte har någon just där i närheten så hör av tid till Bris eller Umo som jag skrev om här ovan. Då kan du vara anonym om du vill, och prata/skriva med någon som är van att lyssna och stötta och ge råd.
  
  Och som sagt, försök göra saker i sommar som du trivs med. Försök att vara på platser där du trivs och känner dig trygg, och göra saker som du är nyfiken på och som känns roligt.
  
  Jag vet inte vad du tycker om, men det finns mycket man kan göra: måla, skriva, rita, dansa, sjunga, cykla (om du har en cykel), gå på museum (om det finns något inom rimligt avstånd), göra utflykter i naturen (om den finns i närheten), ta bussen eller tåget någon dag (kanske kan du unna dig det någon dag i alla fall). Hälsa på någon du känner som du tycker om. Eller lär känna nya människor genom att göra saker du är nyfiken på och som du tycker är roligt.
  
  Försök att komma bort från situationen hemma, lite då och då i alla fall. Och lova att prata med någon bra person.
  
  
  Önskar dig en fin sommar!

  Postat av: K.
  04 jun 2021 14:58
  
  
• PS Sakerna jag räknade upp är förstås bara förslag - du kanske gillar att göra helt andra saker - lyssna på musik, spela ett instrument, träna en sport, fönstershoppa, prova kläder, sy kläder, snickra, tälja, spela schack, spela kort, ja, vadsomhelst! Bara du vet ju vad du tycker är roligt och intressant. Så det jag ville säga var bara att: gör något som du tycker om, som ger dig inspiration och glädje. Och att du kanske träffar/får kontakt med nya människor som du kan lära känna, som har samma intressen som du.
  
  Var rädd om dig, och gör saker som du mår bra av. Saker som känns roligt och även tryggt. Det är viktigt att känna sig trygg. Om det inte känns tryggt ska du avbryta, och göra något annat istället.
  
  Du är värd att ha det bra.

  Postat av: K.
  04 jun 2021 15:14