Enligt min erfarenhet så är det inte sjukdomen som gör dem elaka (jag skall förklara längre ned i svaret). Snarare balanserar ”snällheten” ut den elaka sidan. Så det som verkar vara godhet är mer en fråga om inställsamhet. Ingen är genomdålig, det är inte så jag menar.
Otillräcklighet och osäkerhet gör att människor använder sig av försvarsmurar. Vissa blir elaka för att dölja en svaghet de känner på insidan. Utbrott och våld är inte socialt accepterat, så ”snällhet och duglighet” är lika mycket för omgivningens som för er skull. Lite som blomsterbuketter och chokladaskar som misshandlande män kör med. De är ju ”omtänksamma och snälla”, ”missförstådda” osv. De slätar över allt våld med ursäkter och ”kärleksgåvor”.
Beteendet grundläggs i barndomen, man skall ”respektera” deras vilja och låta dem få som de vill för husfridens skull. Ofta har deras föräldrar eller far-/morföräldrar deras beteende och har en låg tröskel för konflikter och skyller på huvudvärk mm. Inget är ”uttänkt” utan det formas av omgivningen.
Blanda aldrig ihop inställsamhet med kärlek. Äkta kärlek kostar inget och man behöver inte ”vara” på ett visst sätt för att få kärlek, det räcker bra med att vara den man är utan ”tjänster”. Jag blir alltid misstänksam när barn öser beröm över sina föräldrar, barn som har allt tar föräldrarna för givet och tackar bara som hastigast för komplimanger eller gåvor.
Förslag eller diagnoser från anhöriga om sjukdomar tas aldrig emot positivt. Lika lite som anhöriga uppskattar frasen ”hur man mår” eftersom man vet vad som kommer efter. Ett negativt påstående. Den som är sjuk måste själv få ha sitt Eureka ("Jag har funnit det") som kommer inifrån. Normalt sett händer det aldrig då det är så stigmatiserat så de låser sig.
Det är ingen nyhet att andra ser galenheten utifrån, det är de närmaste som upptäcker det gradvis, alla andra uppfattar det som att få en träsko i huvudet. Vissa blir chockade och säger saker de inte borde (man måste vara diplomatisk när man pratar om sjukdomar). Prova att koncentrera er på symptom exempelvis depression och säg ”det kan inte vara bra för dig” eller långa vak utan sömn osv. Prata inte om att gå till doktorn på en gång, låt det komma från henne.
Bäst är att inte göra någonting. Inte rädda situationer, fixa problem osv. Finns inga skyddsnät så rycker samhället in och bedömer situationen. Då är ni befriade från ansvar för det hon eventuellt ställer till med.
Nu till det utlovade svaret. Snälla personer, ställer till det omedvetet under sina sjukdomsperioder. De har naturligtvis försvarsstrategier också, exempelvis förnekelse och glömmer gärna bort saker och skyller ifrån sig. Men de målar inte upp närstående som ansvariga utan snarare tvärtom försöker vara vän med omgivningen. De saknar inte skam, men fabricerar hellre ihop sanslösa historier som skall förklara det inträffade.
Det finns inga sjuka tvåsidiga personer, antingen är de jävliga rätt igenom eller bara jävliga för att de inte kan kontrollera sina impulser och hallucinationer. Det är som med droger, är de elaka påverkade så är de vanligtvis elaka personer. Går någon tvärtemot sin personlighet så är det enstaka händelser som växt fram ur situationen.
Naturligtvis finns det undantag, jag är inte här för att döma någon. Fast spelar ut ”dödskortet” gör bara starkt narcissistiska personer. Det är en dödssynd att hota någon på det viset. Barn eller vuxna, så säger man inte (förtäckta anspelningar på självmord) för det går inte att försvara sig emot det eller låta bli att oroa sig för det. Ingen skall behöva leva under hot, någonsin!
Peter
04 aug 2017 08:59