Hej Anonym,
Man känner sig så maktlös när en förälder hotar att ta livet av sig. Det skapar rädsla och stress när ens förälder säger sådana saker.
Finns det någon du kan prata med? Har ni någon bra skolkurator på din skola (om du går i skolan) som du kan kontakta?
Eller har du någon vuxen släkting som du litar på som du kanske skulle kunna anförtro dig åt?
Fundera på vem du kan prata med. Om du inte vill prata med någon du känner så kan du t.ex. kontakta BRIS - Barnens Rätt I Samhället. Där jobbar kuratorer som du kan prata anonymt med. Antingen ringa, chatta eller mejla. Där kan man vara anonym, om man vill. Eller säga vad man heter, om man vill. Gå in på bris.se
Om du är ung vuxen så kan du istället kontakta t.ex. Jourhavande kompis. De kan man chatta med. rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/ De kanske också kan tipsa dig vidare.
Men om det är något akut som händer, att det är fara för någons liv, så ska du istället ringa 112, SOS Alarm.
Jag förstår att det kan skapa mycket oro och många frågor när ens egen mamma tror konstiga saker. Har det varit så här länge, eller är det något som har hänt nu, att hon börjar tro saker om din pappa och farmor?
Jag brukar tänka att även om det inte stämmer som personen säger, så kanske det ligger någon slags sanning i det ändå.
Jag vet ju ingenting om dig och din familj, men jag antar att din pappa och farmor inte tänker döda din mamma och att de inte är nazister, och att din mamma har fått fel för sig. Att hon är rädd att något ska hända som inte kommer att hända. Har jag uppfattat dig rätt då?
Men det kan ändå vara så att de har eller haft någon slags konflikt? Din mamma kanske inte känner sig trygg med din farmor och pappa, av någon helt annan anledning?
Det här är bara frågor, det är du och din mamma som kan svara på om frågorna stämmer eller inte.
Eller kan det vara så att hon bär på en rädsla som hon ärvt från sina äldre släktingar? Jag vet ju inte alls - det är du som vet mera.
Om din mamma t.ex. har judiska släktingar som varit med under andra världskriget så kanske din mammas rädsla kommer därifrån. Det är ganska vanligt att andra och tredje generationens överlevare från förintelsen får egna problem med rädsla och ångest, eller andra svårigheter. Och då behöver hon professionell hjälp med att bearbeta det.
Men av det du skriver låter det som att hon blivit sjuk just nu på något sätt? Det kan ju vara svårt för dig att veta vad som hänt - föräldrar berättar inte allting för sina barn.
Men kanske har hon fått mediciner och fått för mycket eller fel medicin, som gör att hon får konstiga tankar? Eller kanske kan hon vara narkotikapåverkad, och att det är därför hon har börjat tro konstiga saker? Eller har hon ätit för lite - och då menar jag om hon har anorexi t.ex. Om man under lång tid äter för lite så kan man till slut bli sjuk av det. Men då ska det ha gått väldigt långt. Det kan ju också vara så att hon är fysiskt sjuk på något annat sätt, som gör att hon fått konstiga tankar?
Jag vet inte alls, jag försöker bara se olika orsaker. Men du och din familj vet mera vad som kan vara fel. Och en läkare kan också hjälpa till att försöka förstå varför din mamma reagerar som hon gör. Men i så fall måste ju din mamma själv också vilja träffa en läkare.
Du skriver att du är rädd. Ta det på allvar. Du ska inte vara ensam med den här situationen. Fundera på vem du kan prata med, och be om hjälp.
En sak som kan underlätta är om du skriver ner allt du är rädd för. Vad är du rädd ska hända? Vem eller vad är du rädd för? Skriv ner alla rädslor - både de små rädslorna och de allra värsta rädslorna. Men lova att inte vara ensam med detta sedan. Du behöver dela rädslorna med någon du litar på.
Skriv också ner allt som du känner att du skulle vilja ha hjälp med. Samma här - stort som smått. Vad skulle du behöva hjälp med just nu?
Ta sedan kontakt med t.ex. din skolkurator eller BRIS, eller någon annan person som du känner dig trygg med och läs upp vad du har skrivit. Så kan ni prata om det tillsammans, och någon kan hjälpa dig att bena ut det viktigaste. Så att du känner att du inte är ensam.
Om du vågar ta kontakt med någon bra person och be om hjälp så kan ni ta er igenom den här svåra situationen tillsammans. Våga be om hjälp - du är värd det.
K.
08 feb 2021 23:26