Min mamma lider av borderline och sjukdomen bröt ut när mina föräldrar skiljdes, jag var då 12 år och fattade verkligen ingenting vad som höll på att hända.
Mamma blev helt plötsligt okontaktbar och liksom levde i sin egna värld. Jag minns att jag kände stor frustration av att hon inte lyssnade på mig. Hon fick stora problem att klara ev ekonomin efter skiljsmässan och att dessutom ta hand om mig och min syster gjorde att hon hade ett enormt stort ansvar att bära. Min pappa hade alltid varit den som skött allting som den rekordeliga och ordentliga man han var och fortfarande är.

Allt blev kaos och det slutade med att mamma åkte in på psyket i samband med att hon drabbats av en psykos. Hon drogades ner och kunde inte ens ringa hem till min syster och mig.
Ingen förklarade för oss vad som hänt mamma, vi skulle låtsas om som om ingenting hänt. Pappa pratade aldrig med oss om det och vi i vår okunskap nästan skämdes för att vår mamma blivit sjuk.

När mamma blivit något bättre fick hon lägenhet och min syster flyttade in där. Det var här jag har ett av mina värsta minnen från en psykos hon återigen drabbades av.

Jag minns att hon hon sprang runt och skrek, upp i soffan och sa att personer vi kände var på tvn. Hon var totalt okontaktbar och jag var för första gången i mitt liv rädd för mamma. Det slutade med att polisen fick hämta henne genom ett otroligt klumpigt ingripande. Jag vill ge både sjukvårdspersonal och polisens agerande här en stor fet känga. Min syster var med och såg allt och har återberättat för mig på vilket sätt de agerade; känslokallt och otoligt oproffesionellt!

Min mamma bor numera själv och är svårt deprimerad. Hon kan ringa till mig och säga att hon ska ta livet av sig och att det inte finns något att leva för längre. Detta kan ske ett par gånger i månaden och jag har blivit så avtrubbad nu att jag inte tar det på allvar längre!
Själv har jag dessutom gått igenom svåra depressioner och börjar först nu vid 24 års ålder få lite fotfäste.

Trots att min mamma varit/är så sjuk har hon en enorm kärlek inom sig. Jag tror att en av anledningarna till att hon blivit sjuk är för att hon bryr sig så otroligt mycket och känner så mycket att hon inte kan hantera det.
Jag vet att hon älskar mig och vi kan förstå varandra på många sätt. Jag försöker få nya kunskaper om hennes sjukdom för att kunna öka förståelsen för hur hon känner. Hon är starkare än hon själv anar. Det är synd att hon själv ser sig som en psykiskt sjuk kvinna.
I mina ögon kommer hon alltid vara min älskade mamma.....