Jag har alltid varit mamma åt min mamma.
Hej, har länge tänkt att ta kontakt med någon annan som upplevt det jag gjort under hela min uppväxt. Det känns som om jag skrivit allt du har gjort på denna sida.
Jag har precis fyllt 40, men kan ändå känna att jag saknar och vill ha en mamma. Värst var nog när jag själv fick min äldsta flicka. När frågorna om ärftlighet och annat kom upp.
Jag känner att det är många bitar som säkert påverkas av min uppväxt men vad gör man åt det idag?? Ibland känns det som jag medvetet förstör för mig själv, att jag inte kan få något som jag vill ha det!
Har haft många frågor och funderingar genom åren, detta känns skönt att få skriva.
Kramar från Johanna
Johanna
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]