Jag vet inte ens vad det är för fel på min mamma, men nått är det. Och nu när jag läser om vad Borderline är, så stämmer det nästan exakt in på henne. Hon försökte ta livet av sig med tabletter igår, och fick åka ambulans till sjukhuset och magpumpas och nu är hon på psyket. Där kan hon ju dock skriva ut sig själv ifrån när hon vill, och eftersom hon inte tycker att det är nått fel på henne är jag rädd att hon gör det snart, och då kommer allt bara bli som förr och det kommer antagligen till slut sluta med att hon tar livet av sig.

Det är så otäckt att detta är vanligare än man tror. Man kan inte ens föreställa sig att min mamma skulle vara så psykiskt sjuk som hon är. Utåt är hon jätteomtänksam, rolig, välvårdad och sköter sitt jobb. Vi har ett fint hus, jag o min bror har bra betyg, många vänner, pojk - flickvänner osv. Men så kommer då detta som ett stort mörkt moln. Hon kan knäcka oss på några sekunder, och säga saker som ett barn aldrig ska behöva höra från sin mamma, och nästa sekund är det som vanligt. Det verkar inte som schizofreni, utan som sagt som Borderline.

Men om hon nu skriver ut sig själv från psyket och kommer hem igen, och allt blir som förr utan att hon får nån hjälp - vad ska vi göra? Det går ju inte tvångsinta henne, och hon vill inte inse att hon är sjuk och har problem. Och även om hennes vänner, sambo, vi barn och alla försöker berätta det för henne så accepterar hon det inte. What to do?