gud vad hon har hollt på i sina dar hon med.. kan säga fler saker
(hon är manodepressiv sen 20 år,har starka schizoaffektiva symptom)(eftersom manodepression ingår i det paketet)

Hon har trott de senaste 2 åren att jag (hennes dotter, 18 år) har förföljt henne tillsammans med någon liga som hon kallar "dom"
Hon har tagit stryp-grepp på en 20 årig tjej på min gård eftersom hon tydligen var en av "dom"
Mamma har hotat med att döda en tant i uppsala där min mormor bor.

En gång när hon var skapligt manisk och uppe i varv så satte hon på sig kanin öron och gick ut med våra hundar för att sedan plocka upp hund-skiten och fråga närmsta person på gatan om han/hon ville ha skiten.

Hon trodde att någon hade huggit ner ett träd i våran närliggande skog för att det var meningen att den skulle se ut som ett manligt könsorgan och provosera henne.

Hon tror att "dom" har opererat in en maskin i hennes kropp så de kan kontrollera hennes "lust-känslor" (typ så att dom kan trycka på en radiostyrd knapp och göra henne kåt när "dom" vill.

Hon tror polis, advokater, åklagare, länsmänn och högt uppsatta makter är ute efter henne.

hon körde streetrace och pekade "fulfingret" åt andra trafikanter en morgon när hon skulle köra mig till skolan, (fast det hade vi rätt kul åt)

Hon blev en gång galen inne på ett gym och försökte ta sönder en maskin, då skadade hon benet och blev portad därifårn.

jaa, min mamma har tjatat sönder mig totalt hon med, en gång drev hon mig fullkommligt till vansinne, jag visste inte vad jag skulle ta vägen eller göra elelr någonting, ja va så ledsen och förbannad samtidigt att det glömmer jag aldrig,,! jag slog ner henne och hoppade på henne. det hjälpte inte..

Det låter ju ironiskt mycket av dethär, men grejjen är att jag vet inte själv hur eller vad jag känner för det här altid. Ibland har vi skrattat åt alla hennes "tokerier" och båda har vi nog gjort det pga att man inte orkar ta hopplösheten på alvar hela tiden. Vi har grälat så det liknar ingenting, vi har grinat. och hon har anklagat mig för att förstöra hennes liv, och jag anklagat henne för att förstöra mitt.. nu vet jag dock bättre hur man ska tas med en sjuk när och kär, även om det kan vara jävligt svårt ibland..

Nu ligger morsan inne på psyk aif.. hoppas och tror på henne