Hej Förbannad!
Jo, vi barn är värda SÅ MYCKET mer än hårda ord, konstiga telefonsamtal och en ofrivillig inblandning i den psykiskt sjukes "kockobello"-värld. Om du går in och läser olika inlägg här på Kuling så ser du att det finns både såna som du som sagt upp kontakten och andra som gjort tvärtom. Jag har inte sagt upp kontakten med min manodepressiva mamma, men är noga med att dra en gräns för att inte hon ska "äta upp mig" när hon är sjuk. Jag lever MITT liv och stöttar så mycket som JAG orkar och vill när hon blir sjuk. Vi hjälps åt i våran familj, avlastar varandra och lutar oss mot psykvården och hennes medicinering när hon är som värst. Håller med dig om att man måste ta hand om sig själv i första hand. Har full respekt för folk som valt att bryta helt med sina föräldrar/anhöriga. Sorgligt, visst, men i vissa fall finns det inget annat alternativ.
Ha det gott! Kram