jag vet inte om jag är redo att släppa taget. Jag vet inte om jag klarar det här. Har precis insett hur läget är och är ganska konstant ledsen över att min mamma inte kan ta hand om mej. Finns det någon dä ute som föratår mig? Jag har inte ens fyllt 16 och mina föräldrar ha precis separerat. Min pappa anklagar mig för att sabotera hans privatliv när jag råkat berätta för mamma att en jobbar kompis till pappa skulle komma på middag. mamma fantiserade och sa till pappa att jag hade antytt att han hade en ny tjej. jag står som det är nu mitt i skottlinjen och ibland väljer mina föräldrar att skjuta på mig i stället för på varandra. jag vill inte vara med om det här. det är jobbigt att få höra av sin pappa att det e lika bra att man flyttar hemmifrån. Att man inte är välkommen hemma.

Sedan få höra falska löften från mamma om egen häst. fast jag vet att hon inte har råd med det är det jobbigt att stå emot när hon drar med mej för att provrida. Snälla, om det finns någon som kan ge mig ett råd, eller bara ett "jag vet vad du går igenom" Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till