Hej!
Min mamma har varit psykiskt sjuk under större delen av min uppväxt.Är själv vuxen nu och väntar eget barn men bodde med min mamma och pappa under dessa år.
Jag blev erbjuden olika former av samtal när jag var 14 år för läkarna var oroliga för att jag bar allt inom mig och tog så mycket ansvar för min mamma.Då var jag tyvärr inte mottaglig för det så jag tackade nej.Efter en tid insåg jag ändå att jag inte skulle klara det själv och började gå i samtal på en öppen psykiatrisk mottagning.Blev efter ett par år beviljad psykoterapi och det har hjälpt mig att orka hela vägen.

Jag har en lillebror som kom i samband med att mamma blev sjuk och är givetvis orolig att han ska må som jag gjorde. Något jag uppskattade var ärlighet.Det gjorde bara ont när folk försökte dölja för mig att mamma var sjuk och det blev bara svårare att hantera.

Jag mår idag bra och det har jag en otroligt duktig psykoteraput att tacka för!